torsdag 31 mars 2011

Sweden Solar System - Mars

_DSC1420m

Vad är det för en konstig kluns som står i hallen på plan 3 i Mörby Centrum? En brun boll på en pinne? Ingen skylt som berättar, bara en liten platta på fundamentet som knappt går att läsa.

_DSC1421m

Det är faktiskt planeten Mars! Och denna lilla modell är inte vilken liten lösryckt planetskulptur som helst, utan den ingår i Sweden Solar System som är ett projekt som startades av plasmafysikern Nils Brenning och astronomen Gösta Gahm på 1990-talet. Läs mer här och här.

_DSC1425m

Sweden Solar System är en skalmodell av solsystemet där Globen är solen. Merkurius står vid Stockholms stadsmuseum, Venus vid Tekniska högskolan, Jorden vid Cosmonova, Månen vid Naturhistoriska riksmuseet, Mars – som sagt – i Mörby centrum, Saturnus utanför Celsiushuset i Uppsala, Uranus i Gävle, Neptunus i Söderhamn, Pluto i Delsbo, asteroiden Saltis i Saltis – Saltsjöbaden medan Halleys komet virvlar omkring i Skövde. Fler himlakroppar ingår och en förhoppning jag när, är att få resa runt och fotografera fler av dem.

Alla de olika modellerna är individuellt utformade av lokala konstnärer.

_DSC1423m

Så detta är alltså vad den lite anonyma bollen i Mörby centrum föreställer. Skulpturen är gjord av danderydskonstnären tillika smeden Heikki Haapanen. Bottenplattan föreställer jorden och ytan är försedd med kemiska symboler för ämnen som förekommer på planeten.

_DSC1424m

Så… Den lilla skulpturen är en del av något storslaget och borde få lite större uppmärksamhet än vad den får idag. Men… min blogg har runt 6000 besök i månaden, så nu har jag gjort vad jag kan för att lyfta det fina konstverket och Sweden Solar System.

Musik: Mars från Gustav Holsts Planeterna. Royal Liverpool Philharmonic Orchestra under Sir Charles Mackerras.

måndag 28 mars 2011

Kungliga Landtbruksakademiens Museum - Lantis

_DSC1388l

En gång i tiden studerade jag vid Stockholms universitet och ungefär en och en halv termin av den tiden ute vid Frescati.

Vad jag aldrig tänkte på då, var att det insprängt mellan de moderna universitetsbyggnaderna fanns en handfull gamla hus. Hur de då kunde undgå min uppmärksamhet begriper jag inte, för de syns verkligen. Arkitekturen bryter av. Sticker ut. Märks.

Men jag gick väl i mina penséer och hade annat i huvet; årtal, konstnärer och vantrivsel.

_DSC1392l

Innan Stockholms universitet hamnade här ute på Frescati på Norra Djurgården låg Kungliga Svenska Landtbruksakademien här med sina försöksodlingar, testträdgårdar, växthus och mönsterjordbruk.

_DSC1390l

Lantbruksakademien flyttade hit 1816 och bedrev sin verksamhet här ända till 1940-talet då den flyttade till Ultuna i Uppsala.

_DSC1393l

_DSC1391l

_DSC1394l

Här testades nya arter, jordbruksredskap, odlingsmetoder, djurraser och utfodringssätt och omfattande försöksodlingar bedrevs mellan Stora Skuggan och Frescati. Området kom därför att kallas för Experimentalfältet.

_DSC1389l

Här anlades också ett mönsterjordbruk och allt man kom fram till skulle läras ut och spridas till landets bönder och hushållningssällskap.

_DSC1395l

Här fanns också plantskola och trädgårdsundervisning.

_DSC1396l

K. Landtbruksakademiens Museum ritades av arkitekten Erik Josephson – mannen som även ligger bakom favoriter som Olidans vattenkraftverk i Trollhättan, Näsby slott och Djurgårdsbron.

_DSC1399l

_DSC1400l

_DSC1401l

Det gamla lantbruksmuseet är idag hopbyggt med Ralf Erskines Allhus och bakom Lantis ligger samme arkitekts Aula Magna med sina typiska solfångare på taket.

_DSC1397l

Det var tänkt att jag skulle fullborda min akademiska examen här ute med två betyg i konstvetenskap, men det blev bara en termin. Jag trivdes inte. Jag kunde inte förmå mig att tycka om det här kalla och kantiga huset med sina långa vindlande korridorer och anonyma salar. Det hjälpte inte alls att det var om konst jag skulle läsa.

_DSC1403l

Dessutom har jag alltid haft svårt för årtal och att knô in den fria, böljande konsten likt en rund plugg i ett fyrkantigt hål, det gick inte. Ridå.

Men det finns inget som hindrar att jag knallar tillbaka hit en blåsig marseftermiddag och tittar på det jag tycker är fint.

söndag 27 mars 2011

Opp Amaryllis!

Nu blommar den vita…

_DSC1406a

_DSC1415a

_DSC1412a

_DSC1413a

_DSC1416a

lördag 26 mars 2011

Rapport från Bergianska

_DSC1347b

Denna lite kyliga och blåsiga marslördag tyckte jag var utmärkt för en kontrollexkursion till Bergianska trädgården. Jag var nog så gott som säker på att den kinesiska trollhasseln skulle blomma, men var där något mer som stuckit upp nosen efter den grymma vintern?

_DSC1350b

Den nyanlagda våtmarken kände sig osäker på om den var i fast eller flytande form…

_DSC1351b

Mistlarna utanför Edvard Anderssons växthus syntes tydligt när det inte var löv på trädet. Jag såg mig om efter någon att kyssa och tvekade mellan farbror med öronlappsmössa och lerig, gul hund. Jag valde inte någon av dem. Fast mistelkyssar gäller kanske bara vid jul?

_DSC1352b

Även denna pond svävade i tvivelsmål över sitt tillstånd.

_DSC1359b

Nja. Knappast ätbar…

_DSC1363b

Nja. Knappast prydlig…

_DSC1364b

Men den här vinkeln vart lite fin tycker jag.

_DSC1365b

Blommade gjorde emellertid glada mini-irisar och uppkäftig vintergäck. Gôtt!

_DSC1367b

Och alldeles, alldeles strax blommar här av bara tusan!

Å vad vi längtar!

_DSC1366b

Jag satt en liten stund och gonade i solen utanför Edvards, men kunde inte utnyttja mitt årskort emedan Emser inte fick följa med in. Förresten kände jag inget större behov av att gå in. Det var så ljuvligt utanför. Så länge man var i lä.

fredag 25 mars 2011

“Bergamålningen”



I det gamla tekniska nämndhuset i Danderyd fanns en väggmålning i Bergasalen. Målningen var stor – från vägg till vägg och från golv till tak - och taket gick upp i nock. Jag mätte den aldrig, tyvärr.

Hursom. Huset var utdömt (radon) och skulle rivas, men hur göra med den vackra målningen? Det var en al frescomålning och det visade sig att det skulle bli alldeles för dyrt och komplicerat att plocka ned väggen för att rädda målningen.

Väggmålningen var gjord 1953 av Harald Lindberg och visade en rad olika danderydsmotiv, både historiska och från tiden.

Jag älskade målningen - formspråket, färgerna, motiven – och jag sörjer djupt att originalet är borta.

Huset revs i augusti 2009 och jag skyndade dit i hopp om att åtminstone kunna rädda en sten med lite av målningen på. Jag kom försent.

Men… Man löste problemet med målningens bevarande på så sätt att man lät måla en exakt, om än något mindre, kopia.

Kopian målades av konstnären Tomasz Holuj och den sitter nu i matsalen på Kevingeskolan i Danderyd. Omfall man skulle vilja gå dit och titta.

onsdag 23 mars 2011

Hootisfeber - Till min syster!

Jaja...

Det är väl lika bra jag erkänner. Min syster och jag älskade Hootenanny Singers. Vi hade alla skivor, kunde alla texter, samlade alla tidningsklipp, hade stora affischer på väggarna i våra rum och såg varenda konsert när de kom i närheten. Och samlade - naturligtvis - autografer. Och inte var vi skraja heller. Efter konserterna travade vi in bakom scen för att få oss en pratstund. Och det fick vi oftast.



Jag minns fortfarande den gången Björns gitarrband gick sönder och han lagade det med hjälp av mitt... skosnöre. Och jag minns att det satt där rätt länge. Det togs till och med bilder på Björn, hans gitarr och mitt... skosnöre.



På något sätt var det inte riktigt rumsrent att gilla Hootenanny Singers. Inte på något håll. Hos de riktiga popsnörena var de för töntiga och hos kultursnobbarna var de för... smöriga?

När jag nu tittar tillbaka på vår vurm, inser jag att de och deras musik faktiskt till viss del bidragit till att forma min musiksmak. Kan inte hjälpas. Jag tycker fortfarande att de där fyra Västervikskillarna var oerhört duktiga, och att många av deras versioner av kända låtar är de bästa.



Och det har hänt några gånger på senare år, att jag bumpat rakt på Björn, där han gått på väg till affären. Jag har inte sagt ett ljud om mitt snosnöre...



Visst Sys, hade vi kul när det begav sig! Sen blev det ABBA och hela konkarongen och då blev det - visserligen duktigt och bra - men på något sätt mer... strömlinjeformat.

Och tack Anita, för att du fick mig att komma ut ur skämsegarderoben. Finns ingenting att skämmas för när det gäller Björn, Johan, Hansi eller Tony...



Tänk om...



Tänk om 1840-talets planer på att bygga Nationalmuseum på Kungsklippan i Stockholm hade blivit verklighet...

Målning av Carl Stefan von Bennet, 1845.

tisdag 22 mars 2011

Svenska Turistföreningens Årsskrift 1906

000

I min presentation av Turistföreningens årsskrifter i min ägo har jag nu kommit till 1906. Av någon anledning saknas omslaget till 1905, så jag väntar med den, kanske dyker det upp. Annars är det inte många böcker som saknas, om någon.

001

Jag bladar som vanligt fram och tillbaka och hittar ett guldkorn här, ett guldkorn där. Oftast är det bilder, men ibland kan även en textsnutt eller ett kapitel få mig att le eller höja på ögonbrynet.

Som till exempel reportaget Om Skåne av Paul Rosenius. Språket är både högtravande och gammaldags och liknelser och utsirningar legio. Om Kullabygdens bokar kan man läsa sålunda:

“Det mest karaktärsgifvande i denna växtvärld är bokarna. Dessa gå ju på västsidan ända upp till Göteborg och äro hemma ännu i Småland. Men aldrig norr om Skälderviken skall man se dem i så aktningsbjudande samling, och ingenstädes som där de gå upp på höjderna och trotsa nordväststormen. Bokar kläda sydsidan, stora vidtfamnande.

Lågvuxna och packade dragas de utåt fyren upp som raggiga fällar öfver berget. Smärta och höga, med små sammantryckta kronor, som pinjer skåda de ut mot Arilds blåa vik och nordstrandens sargade klippor.”

002

Under vinjetten ovan, en vy som jag liksom inte kan låta bli att känna igen, handlar det om Bohuslänningar på storsjöfiske. Här kan man få läsa om vad som händer med långan om den “drages upp för hastigt”, om varför hajar utan nos kan fastna på kroken och vem allemocken kan tänkas vara.

003

“…i forna tider , innan järnvägarna blifvit samhällskroppens pulsådror, hvilka dragit allt lif till sig, gick stora landsvägen från Göteborg till Stockholm fram genom detta härad, där Antens leende stränder i Erska och Långareds socknar det gamla adelsgodset Gräfsnäs är beläget.”

Ur Gräfsnäs slottsruin af Oscar von Mentzer.

004

006

Under rubriken Svenska bilder finns ett antal lågmälda pärlor. Till exempel “Parti af Örkelljunga med kvarnen i bakgrunden” och “En Ronnebygris”.

007

008

009

Gatuadressen från bilden ovan meddelas ej. Hade varit intressant att veta var i Danderyd bilden är tagen. Jag har en förkärlek för att ta nu- och dåbilder, nämligen…

010

Och ett österländskt tempel i Rättvik? Hade jag ingen aning om. Finns det kvar?

011

012

Å, vad jag älskar de här gamla bilderna. Manéret, uppbyggnaden, den storstilade, svallande romantiken. Naturlyriken. Man kan riktigt höra ekona av Flamma stolt och Dunkla skyar och se kandidaternas mössor guppa i aprilskymningen.

2

Tack för din svepande penna, fröken E. Biberg!