Rum 129

Lovade bloggvännen Annika att lägga ut mitt förslag på omslag till hennes senaste bok, Rum 129, och så här ser det ut.

Ja...

Fortsatt God Nyårsafton!

Gott Nytt År & Bonne Année!

Jag önskar er alla ett ljust, fint och gott 2011 och detta passar jag på att göra med ett par små nyårskort ut mina svärföräldrars digra vykortssamling; en vy över Stockholm och ett franskt Bonne Année från den tid då Musse ännu inte var Musse. Passar bra! Vi ses nästa år!

Trumpetande köttätare, håriga pussmunnar och Fibonaccis talserie

Ett alldeles ypperligt sätt att avsluta året på och dessutom tillförsäkra sig om många ljuva stunder nästa år, är att gå till Edvard Anderssons växthus i Bergianska trädgården norr om Stockholm och köpa sig ett årskort.

Recept:
Man tager sig en god vän, en gråmulen och frysig eftermiddag, gott om plats på minneskortet, morotskaka i hågen och träder in.

Inträde för ett besök kostar 50 kronor. Årskortet kostar 150 kronor. Går jag dit fler än tre gånger om året? Ja! Kommer jag att tjäna in årskortet?

Sedan ägnar man sig åt ivrigt kravlande med kamerorna, insupande av balsamiska dofter, lärda botaniska diskussioner blandat med hejdlöst fabulerande. Vilket som är vilket vet man oftast inte förrän efteråt. Gå i ett växthus med en trädgårdsmästare kan ha sina sidor…

Tycke och smak kan också dryftas. Somliga tyckte om denna, andra gjorde det inte. Amaryllisen alltså.

Någon sorts flaskborstblomma. För den mer lärda benämningen kolla här!

Men det ljuvligaste av det ljuva var i alla fall det blommande mandelträdet.

En jättesedum genialiskt uppbyggd exakt så som den gode Fibonacci beskrev det.

Antingen har den håriga pussmunnen givit upp eller så har den en förkärlek för att i mindre grupper kyssa golv…

Ja… Jo…

Varsågoda! En färgglad avslutningsfanfar på 2010 från Edvard Anderssons växthus överlämnad med varm och hoppfull kamera! Måtte 2011 bli lika färgrikt.

Och med ett årskort hos Edvard finns i alla fall förutsättningarna.

Musik: Empire Brass Quintet - Spiritual Dance.

Jellon

Kungligt slottsjellon.

Favoriter i repris 2010

För exakt ett år sedan antog jag en utmaning från Eli på Femtiotalsjakten; Visa dina fem bästa inlägg från året som gått. Jag nappade. Det var svårt men roligt. Som ett avslut på bloggåret och som en liten resumé. Fast jag kunde inte välja bara fem, så det blev sju.

Så jag gör samma sak i år. Sju favoritinlägg från sju olika kategorier: Arkitektur, Bohuslän, Essentiellt, Färg, Gamla hus, Söders höjder och Vattenkraft.

Om det är någon av mina bloggvänner som har lust att anta det som en utmaning, så gör gärna det! Jag länkar från den här sidan!

Så. Då börjar jag!



Bästa Arkitektur: Jag kan inte hur jag än vänder och vrider mig komma ifrån Stockholms stadshus och mina besök där. I september besökte jag stadshustornet, och det var en mäktig om än något andfådd upplevelse.



Bästa Bohuslän: I början av mars, innan våren orkat komma och snödis och dimma stod tätt runt knuten, tog jag mig för att försöka scanna in mina gamla diabilder. Resultatet blev uschligt och därför fick jag för mig att fixa lite med bilderna. Mina bilder från den lilla sågen Lilla Röd i norra Bohuslän, där virket till mitt hus är sågat, väckte oerhört många och starka minnen.



Bästa Essentiellt: Mormor Astri var textilkonstärinna. Hon lämnade sin vävbok i arv till mig och att få dokumentera denna var nog en av de finaste och bästa sakerna jag gjorde under året. Så vackert.



Bästa Färg: Plötsligt en dag fick jag för mig att jag skulle börja berätta om en av de företeelser som nog ligger mig allra varmast om hjärtat; Färgerna och dess betydelser och associationer. Jag har hittills åstadkommit de sex elementarfärgerna och är nog inte färdig än. Blått visar jag här.



Bästa Gamla hus: Som mina trognaste läsare vet är jag väldigt förtjust i gamla hus och en av det här årets upplevelser var nog mitt besök på Albert Engströms Augustenberg i Grisslehamn. Han fanns där, Albert.



Bästa Söders höjder: I försomras, när syrenerna stod i sitt skiraste flor, började jag i morfars fotspår traska runt på Söders höjder i Stockholm. Det som fick mitt hjärta att slå hårdast var nog besöket vid Mäster Mikaels gata, före detta Fjällgatan, där morfars barndomshem Stentolvan stod.



Bästa Vattenkraft: I upplevelsegrad är det nog inget av årets bloggbesök som ändå klår det vi gjorde vid Olidans vattenkraftverk i Trollhättan. Där fick Mira ändå sitt lystmäte vad gäller vattenkraft och gammal teknik. Olidan som fyllt 100 år i år. Grattis turbinerna! Må ni snurra på länge än!

Så! Här är mina favoriter från året 2010 som snart är slut. Det har varit oerhört svårt att välja och jag hade kunnat ta med många fler, men det är urvalet och begränsningen som är sporten.

Haka på om ni vill!

Gabrielles blogg

Brev från Servian

Juldagshälsning från Hamburgö

Musik: Allan Pettersson, symfomi nr 7, sista satsen.

God Jul!

Jag önskar alla mina kära bloggvänner och trogna läsare en riktigt God Jul med frid, värme och gemenskap bortom all stress.



Tusen tankar och julkramar till er alla!

Ingen månförmörkelse men väl en röd soluppgång

Nej. Det blev inte någon röd måne för mig denna den kortaste av årets dagar. Trots att jag gick upp i tid och hade en bra utkiksplats. Himlen var svullen och blygrå i nordväst.

Däremot slank solen igenom molntäcket alldeles vid horisonten i ett ögonblick och undersidan av molnen färgades klart röda. Det fick duga som kompensation och ikväll klockan 23.38 inträffar vintersolståndet.

Nu så...

Nu börjar det ordna upp sig!

Och tänka sig... Granen är nästan rak...

Ordning i kaos

Det finns en sak som är så gott som säker i Miras tillvaro; klockan 20.00 varje måndag sitter jag fastnitad i soffan för att se Vetenskapens värld. I går kväll var inget undantag. Och jag blev sittande som paralyserad. Stickningen sjönk ner i knät, ögonen vidgades och jag tror till och med att jag lutade mig framåt.

Att brittiska BBC FOUR alltid varit duktiga på natur- och vetenskapsprogram är väl en gammal sanning och de har nu återigen bevisat det.

Den nästan en timme långa filmen "The Secret Life of Chaos" beskriver hur naturen, i stort som smått, på ett förunderligt sätt lyckas bringa reda i kaos och göra något outsägligt vackert av helt döda och könlösa material och företeelser. Och detta gäller det mesta; Från stoftmassorna efter Big Bang via sand, moln, fluktuationerna på börsen, djurens fläckar, vågor, blomkålshuvuden till väder, trädgrenar och till och med vi själva. Tvärt emot termodynamikens andra lag.

Professor Jim Al-Khalili berättar på ett intressant och initierat sätt om hur ett antal vetenskapsmän kom hemligheten på spåren. Eller vetenskapsmän, förresten... Det visade sig att vetenskapsmän i gemen var alltför fastlåsta i gamla traditioner för att överhuvudtaget tänka eller tro på det här. Det krävdes personer som tänkte i helt andra banor; matematikern Alan Turing (hans levnadsöde är förresten värt ett eget inlägg), kemisten Boris Belousov, meteorologen Edward Lorenz, som myntade begreppet fjärilseffekten samt matematikern Benoît Mandelbrot. Dessa fyra, berättar Al-Khalili, kom mer eller mindre oberoende av varandra på, att det var någonting som inte stämde med den Newtonska världsbilden; bilden av universum som ett statiskt urverk som bara gick och gick.

Följ med på den hisnande resan genom kaos och ordning, och jag lovar att du inte kommer att se världen på riktigt samma sätt igen!

Filmen går att se i repris på SVT2 24/12, SVT2 25/12 och SVT1 26/12 samt på SVT Play till och med den 20 januari 2011.

Jag har också hittat filmen i delar på YouTube, och dit kommer jag att återvända gång på gång efter att jag mättat min nyfikenhet ett antal gånger till på SVT Play.

Och visst var det det här som min älskade författare och astronom Peter Nilson gång på gång berörde i sina böcker...



Del 1 går att bädda in, för resten av delarna har inbäddningen inaktiverats på begäran, och det förstår jag. Men de går alla att titta på under den här länken.

Bild: Wikimedia Commons, steg 8 av inzoomad Mandelbrotmängd

Svart

Vad passar bättre denna den mörkaste av årets veckor än att avsluta min färgkavalkad med den sjätte och sista av elementarfärgerna; den ickekulörta färgen svart. Eller färg förresten… svart är total brist på eller fullständig absorption av ljus. Den svarta färgen suger åt sig allt och reflekterar… noll.

Ändå är det väl få färger som sätter igång så många tankegångar och associationer som svart.

Svart associeras med mystik, sorg, skräck, tomhet, avgrund, spänning och hål. Svarta hål. Men svart kan också vara sofistikerat och elegant.

Ett tag på 80-talet skulle alla möbler vara svarta och jag vet att jag även köpte svart porslin och efter stor tvekan – svarta ljus.

Fortfarande kan jag komma på mig själv med att spotta tre gånger om jag ser en svart katt springa över vägen och det finns väl knappast några djur som är så dolska som svarta kattdjur.

Vad som helst kan dölja sig i det svarta därute och en del av oss lider också av en präktig mörkrädsla. Alla ljud förstoras och förvrängs och vi famlar hjälplöst.

Priestess av John William Godward, 1894

Å andra sidan finns det väl inget man känner sig så snygg i, som den lilla svarta. Den lilla svarta är – nästan – alltid rätt.

Själv går jag till exempel helst klädd i svart, trots att jag egentligen inte klär i det. Blek och rödhårig som jag är. Men det är enkelt, snyggt och… ja – rätt för mig. Trots att färgpsykologen Karl Ryberg hävdar att de ickekulörta färgerna är själsdödande. Man kan ju alltid klämma till med en röd halsduk.

Förutom svarta hål, som är universums mest spektakulära himlakroppar, talar vi också om svart humor, svartlistad, svarta lådan, svart marknad och svarta fanor.

Svarta änkan är inte så trevlig att stöta på medan den svarta tavlan har bytt sida och blivit vit.

Jag kan räkna upp svarta associationer i det oändliga, alla mer eller mindre fantasieggande. Kanske just därför att den svarta färgen slukar allt.

Utom hårstrån från en gul hund…