Från kitsch via rart till outsägligt vackert

Det första jag tänkte när jag kom uppför trappan till Gustavsbergs porslinsmuseum var… -Oj, så mycket! Så förhållandevis spretigt! Så roligt det ska bli!

Jag märkte snart att jag snöade in på detaljer. Helheten blev liksom för mycket att ta in. Dessutom gick jag åt fel håll kronologiskt sett. Baklänges och upp och ner. Som tur var var vi ganska ensamma i lokalen, så det var ingen som tittade surt på tokfransan som kröp runt på alla fyra och plåtade allt från ljuvliga jugendslingror till skelögda gumsar.



Den här vindflöjeln, som en gång satt på taket till det gamla slamhuset, kunde jag inte låta bli att fånga – vindflöjelsamlare som jag är… Skägg har den också. Och kors på huvudet...

Mitt i det första rummet tronar ett gäng hiskeliga majolikaurnor på ett knallrött podium. Mina ögon for isär lika mycket som på den här gumsen när jag såg dem. Imponerande, ja – men vackert?

Titta Ninna! Gapan!!! I majolika från 1875! Ska vi ha mjölk i den?

Och hjortarna! Hemma har vi ett stort tvättfat med slika hjortar. Den ena mer vindögd än den andra. Så till den grad vindögda är hjortarna på vårt tvättfat, att jag undrar om någon drivit med oss. Fast gjort på Gustavsberg, det är det. Så det är…

Den här tallerken gillade jag. Tyska kyrkan, Riddarholmen, Hissen och Porrbro. Kolla in gubben som kommer gångandes på bron och den surmulna månen. En Stockholmsservis.

Snödroppar av Gunnar Wennerberg, 1905. De här mönstren påminner starkt om de Mommo gjorde på Slöjdföreningens skola. Och själv målade på porslin.

Och vad sägs om de här vikingainspirerade skålarna och faten? Broderimönster, Ninna? August Malmström, 1880-tal.

Lägg en banan på det här fatet och känn efter hur det känns!

Nå, vi kommer inte runt Wilhelm Kåge som Gustavsbergade mellan 1917 och 1960!!!?

Hemutställningen, Vackrare Vardagsvara - Argenta, Pyro, Liljeblå, Grå rand, Arbetarservisen och Guldstjärna. Kåge var oerhört produktiv och det mesta han gjort är mycket vackert. Tycker jag.

Och så har vi ju Stig Lindberg. Vad ska jag säga om honom? Han är… Stig Lindberg. Ja.

Jag fotograferade noggrant alla skyltar i montrarna för att komma ihåg vem som gjort vad – i de fall det inte var alldeles uppenbart ven som var formgivare. Men de två skålarna ovan har uppenbarligen fallit mellan… skyltarna. Kan det vara Bernt Friberg? Någon som vet?

Mildögd katt av Lisa Larson. Hennes rävar och jellon kommer att dyka upp på därför avsedd plats senare…

Den här svanen fångade mig med sin intelligenta blick. Paul Hoff drejade. Visst nej. Svanar drejar man inte.

Vid det här laget kände jag att det nästan gick runt i huvudet på mig. Det blev lite mycket av det goda och vackra och min uppmärksamhet började sloka…

Men precis när jag skulle gå fick jag syn på denna. Och blev väldigt glad. Vackrare Vardagsvara!

Fick mig att tänka på gamle Greggan. Som jag bara träffat en enda gång och då som avliden i sin kista. Tyvärr. Men jag fick hans egna exemplar av Konstens Världshistoria. Till arv. Jag aktar den ömt…

Även jag...

Bloggvän efter bloggvän har varit och besökt Gustavsbergs porslinsmuseum på sistone, och igår kom även jag mig dit. Så här såg museet ut när jag åkte därifrån...

Skämt åsido... Miras tolkning av besöket kommer så fort jag redigerat mina bilder...

Någonting på vinden…

När jag var uppe på slottsvinden härom dagen, så fann jag något som jag inte har en aning om vad det är.

Det är stort och av järn. Väldigt tungt.

Det verkar ha suttit ute, för järnet ser lätt korroderat ut.

Vindflöjel tänkte jag först, men det är alldeles för stort för det. Här och var sitter block som för någon hissanordning.

Vårt slott är från 1600-talet, och någonting säger mig att denna… sak… också är väldigt, väldigt gammal.

Någon som har en idé?

Uppdatering: "Någonting" befinner sig numer i mitt arbetsrum. Bli inte yra i mössan nu, men jag har vänt bilden upp och ner, för att mojängen ska synas på sin rätta ledd. Ser ni ansiktet? Men vad är det? Jag kan inte kalla det bildgåta, för jag vet inte svaret själv...

Tornbergs klocka

Högst upp på vårt slotts frontespis sitter en klocka. Ett gammalt ärevördigt urverk som måste vevas upp och ställas varje vecka.

Enda sättet att ställa klockan, är att öppna en lucka i urtavlan, sticka ut armen och vrida visarna för hand.

Utsikten här uppifrån är fantastisk. Nu när löven börjat dala ser man ut över en vacker saltsjövik. Närsynta flugor måste komma riktigt nära för att se vad klockan är slagen…

Enda belysningen som finns här uppe är den man får när man öppnar urtavleluckan, eljest får man bära med sig ficklampa när klockan ska dras.

Urverket är tillverkat av F. W. Tornberg i Stockholm. Wikipedia: “Fredrik Wilhelm Tornberg, född 12 juli 1838, död 10 maj 1893, svensk urmakare och urfabrikör.

Tornberg startade sin verkstad i Stockholm 1859. Han specialiserade sig på att tillverka tornur och järnvägsur. Han mest kända arbete är placerat vid mötesplatsen Tornbergs klocka som är monterad i en pelare på Nybroplan i Stockholm.”

På golvet nedanför urverket ligger veven till lodet. Lodet hänger i sin lina ner genom ett hål i golvet. Det gäller att se var man sätter fötterna.

I gömmorna och dunklet bakom uret står en gammal urtavla av glas. Har klockan en gång i tiden haft bakgrundsbelysning? Troligtvis. Den svarta urtavlan som sitter på plats idag, är nog en anpassning till ursprungstavlan.

Jag går gärna hit upp. Det faller inte på min lott att sköta klockan, det gör vår hustomte, men jag trivs här uppe. Stillheten – endast markerad av verkets gång.

Apropå det... Glöm inte att vi går tillbaka till soltid på söndag!

Kalmar ångkvarn

En stor tegelbyggnad. Tonvis med tegel i nivåer, avsatser och olika färger. Välvda fönsterbågar. Torn. Kreneleringar. Nischer och pilastrar. Borgromantik. En Ångkvarn.

Dess historia börjar redan 1847 med att ett antal herrar startade en kvarn i kvarteret. 1870 tog Johan Jeansson över och tillsammans med sin son John byggde han upp en kvarnindustri som länge skulle vara den största i Skandinavien.

Kalmar vapen, Victoria walsmjöl, Kalmar rågsikt, Kalmar hushållsris och Svea havregryn. 1957 lades verksamheten ner. Men byggnaderna fick stå kvar även om det dröjde innan någon tog tag i och tog hand om.

1981 köpte Kalmar kommun kvarteret och idag finns bland annat Kalmar läns museum och Kalmarsalen, en kongress- och konsertsal, i byggnaden.

Arkitektur var roligare förr…

Spankulera i Kalmar - 2

Efter en god frukost på hotellet gavs tid och möjlighet till ytterligare en liten walk about i staden Kalmar. Mitt objektiv fladdrade hit och dit i pur förtjusning över allt som fanns att titta på och fotografera. En stad som inte fullständigt fallit offer för 60- och 70-talens rivningshysteri.

Titta bara på det här Odd Fellow-huset i stilrenaste jugend. Vackert.

Bara några steg längre västerut låg nästa fantastiska byggnad. Och nästa. Och nästa…

Något som inte går att missa, åtminstone inte om man rör sig i den här delen av staden, är den gamla stadsmuren från 1600-talet.

En bra bit av den finns kvar och med den också ett antal spännande stadsportar.

Gamla vattentornet stod klart 1900, och innehåller numer bostadslägenheter. Och en förarglig regndroppe landade mitt på min lins och frätte ur en snutt av vattentornet. Det får jag leva med…

Hade jag haft tid skulle jag ha snokat hela den här gamla befästningsmuren runt, men det får bli en annan gång. En anledning att återvända. För att inte tala om vattentornet…

Castenska gården från 1667 sträcker sin trappstegsgavel mot skyn och pekar med alla sina ankarslutar. Vid det här laget hade jag nästan fått nackspärr av att se upp på alla fina hus och byggnadsdetaljer.

Jo. Jag tog en bild på domkyrkan, en Tessinkyrka som stod klar 1702, men jag lät bli slottet. Dessa två byggnader som väl är de mest kända i Kalmar. Jag måste ju ha något kvar till nästa gång. Dessutom gillar jag nog de små husen bättre. De små och fattbara.

Men… jag gillar ju slott också… så…

Mÿl-sten (?) i hörnet Västra sjögatan och Ölandsgatan.

De här fina små gårdarna hittade jag i norra änden av Ölandsgatan.

Plank, kullerstenar, rosor, murgröna.

Skulle någon be mig flytta till Kalmar, skulle jag inte tacka nej. Jag tycker om den här staden. I alla fall det lilla jag sett. Och det finns mycket mer att se, har jag förstått.

Kalmar Läns Museum! Bara säg till, så kommer jag!

Och hamnen är en riktig hamn. Med timmertravar, spannmål, containers, lantmännensilos, vatten och båtar. Gillar!