söndag 31 oktober 2010

Från kitsch via rart till outsägligt vackert

Det första jag tänkte när jag kom uppför trappan till Gustavsbergs porslinsmuseum var… -Oj, så mycket! Så förhållandevis spretigt! Så roligt det ska bli!

Jag märkte snart att jag snöade in på detaljer. Helheten blev liksom för mycket att ta in. Dessutom gick jag åt fel håll kronologiskt sett. Baklänges och upp och ner. Som tur var var vi ganska ensamma i lokalen, så det var ingen som tittade surt på tokfransan som kröp runt på alla fyra och plåtade allt från ljuvliga jugendslingror till skelögda gumsar.



Den här vindflöjeln, som en gång satt på taket till det gamla slamhuset, kunde jag inte låta bli att fånga – vindflöjelsamlare som jag är… Skägg har den också. Och kors på huvudet...

_DSC0264g

Mitt i det första rummet tronar ett gäng hiskeliga majolikaurnor på ett knallrött podium. Mina ögon for isär lika mycket som på den här gumsen när jag såg dem. Imponerande, ja – men vackert?

_DSC0272g

_DSC0265g

_DSC0293g

Titta Ninna! Gapan!!! I majolika från 1875! Ska vi ha mjölk i den?

_DSC0277g

_DSC0270g

Och hjortarna! Hemma har vi ett stort tvättfat med slika hjortar. Den ena mer vindögd än den andra. Så till den grad vindögda är hjortarna på vårt tvättfat, att jag undrar om någon drivit med oss. Fast gjort på Gustavsberg, det är det. Så det är…

_DSC0271g

Den här tallerken gillade jag. Tyska kyrkan, Riddarholmen, Hissen och Porrbro. Kolla in gubben som kommer gångandes på bron och den surmulna månen. En Stockholmsservis.

_DSC0266g

Snödroppar av Gunnar Wennerberg, 1905. De här mönstren påminner starkt om de Mommo gjorde på Slöjdföreningens skola. Och själv målade på porslin.

_DSC0279g

_DSC0285g

_DSC0286g

Och vad sägs om de här vikingainspirerade skålarna och faten? Broderimönster, Ninna? August Malmström, 1880-tal.

_DSC0288g

_DSC0289g

Lägg en banan på det här fatet och känn efter hur det känns!

_DSC0297g

Nå, vi kommer inte runt Wilhelm Kåge som Gustavsbergade mellan 1917 och 1960!!!?

_DSC0320g

Hemutställningen, Vackrare Vardagsvara - Argenta, Pyro, Liljeblå, Grå rand, Arbetarservisen och Guldstjärna. Kåge var oerhört produktiv och det mesta han gjort är mycket vackert. Tycker jag.

_DSC0325g

_DSC0328g

_DSC0331g

Och så har vi ju Stig Lindberg. Vad ska jag säga om honom? Han är… Stig Lindberg. Ja.

_DSC0300g

_DSC0332g

_DSC0306g

_DSC0312g

Jag fotograferade noggrant alla skyltar i montrarna för att komma ihåg vem som gjort vad – i de fall det inte var alldeles uppenbart ven som var formgivare. Men de två skålarna ovan har uppenbarligen fallit mellan… skyltarna. Kan det vara Bernt Friberg? Någon som vet?

_DSC0336g

Mildögd katt av Lisa Larson. Hennes rävar och jellon kommer att dyka upp på därför avsedd plats senare…

_DSC0342g

Den här svanen fångade mig med sin intelligenta blick. Paul Hoff drejade. Visst nej. Svanar drejar man inte.

_DSC0345g

Vid det här laget kände jag att det nästan gick runt i huvudet på mig. Det blev lite mycket av det goda och vackra och min uppmärksamhet började sloka…

_DSC0316g

Men precis när jag skulle gå fick jag syn på denna. Och blev väldigt glad. Vackrare Vardagsvara!

Fick mig att tänka på gamle
Greggan. Som jag bara träffat en enda gång och då som avliden i sin kista. Tyvärr. Men jag fick hans egna exemplar av Konstens Världshistoria. Till arv. Jag aktar den ömt…

Även jag...



Bloggvän efter bloggvän har varit och besökt Gustavsbergs porslinsmuseum på sistone, och igår kom även jag mig dit. Så här såg museet ut när jag åkte därifrån...

Skämt åsido... Miras tolkning av besöket kommer så fort jag redigerat mina bilder...

fredag 29 oktober 2010

Någonting på vinden…

_DSC0226n

När jag var uppe på slottsvinden härom dagen, så fann jag något som jag inte har en aning om vad det är.

_DSC0227n

Det är stort och av järn. Väldigt tungt.

_DSC0228n

Det verkar ha suttit ute, för järnet ser lätt korroderat ut.

_DSC0230n

Vindflöjel tänkte jag först, men det är alldeles för stort för det. Här och var sitter block som för någon hissanordning.

_DSC0229n

Vårt slott är från 1600-talet, och någonting säger mig att denna… sak… också är väldigt, väldigt gammal.

Någon som har en idé?

Uppdatering: "Någonting" befinner sig numer i mitt arbetsrum. Bli inte yra i mössan nu, men jag har vänt bilden upp och ner, för att mojängen ska synas på sin rätta ledd. Ser ni ansiktet? Men vad är det? Jag kan inte kalla det bildgåta, för jag vet inte svaret själv...

torsdag 28 oktober 2010

Tornbergs klocka

_DSC0214u

Högst upp på vårt slotts frontespis sitter en klocka. Ett gammalt ärevördigt urverk som måste vevas upp och ställas varje vecka.

_DSC0221u

Enda sättet att ställa klockan, är att öppna en lucka i urtavlan, sticka ut armen och vrida visarna för hand.

_DSC0217u

Utsikten här uppifrån är fantastisk. Nu när löven börjat dala ser man ut över en vacker saltsjövik. Närsynta flugor måste komma riktigt nära för att se vad klockan är slagen…

_DSC0232u

Enda belysningen som finns här uppe är den man får när man öppnar urtavleluckan, eljest får man bära med sig ficklampa när klockan ska dras.

_DSC0231u

Urverket är tillverkat av F. W. Tornberg i Stockholm. Wikipedia: “Fredrik Wilhelm Tornberg, född 12 juli 1838, död 10 maj 1893, svensk urmakare och urfabrikör.

Tornberg startade sin verkstad i Stockholm 1859. Han specialiserade sig på att tillverka tornur och järnvägsur. Han mest kända arbete är placerat vid mötesplatsen Tornbergs klocka som är monterad i en pelare på Nybroplan i Stockholm.”

_DSC0233u

På golvet nedanför urverket ligger veven till lodet. Lodet hänger i sin lina ner genom ett hål i golvet. Det gäller att se var man sätter fötterna.

_DSC0223u

I gömmorna och dunklet bakom uret står en gammal urtavla av glas. Har klockan en gång i tiden haft bakgrundsbelysning? Troligtvis. Den svarta urtavlan som sitter på plats idag, är nog en anpassning till ursprungstavlan.

Jag går gärna hit upp. Det faller inte på min lott att sköta klockan, det gör vår hustomte, men jag trivs här uppe. Stillheten – endast markerad av verkets gång.

Apropå det... Glöm inte att vi går tillbaka till soltid på söndag!

onsdag 27 oktober 2010

Kalmar ångkvarn

_DSC0139k

En stor tegelbyggnad. Tonvis med tegel i nivåer, avsatser och olika färger. Välvda fönsterbågar. Torn. Kreneleringar. Nischer och pilastrar. Borgromantik. En Ångkvarn.

_DSC0142k

Dess historia börjar redan 1847 med att ett antal herrar startade en kvarn i kvarteret. 1870 tog Johan Jeansson över och tillsammans med sin son John byggde han upp en kvarnindustri som länge skulle vara den största i Skandinavien.

_DSC0140k

Kalmar vapen, Victoria walsmjöl, Kalmar rågsikt, Kalmar hushållsris och Svea havregryn. 1957 lades verksamheten ner. Men byggnaderna fick stå kvar även om det dröjde innan någon tog tag i och tog hand om.

_DSC0141k

1981 köpte Kalmar kommun kvarteret och idag finns bland annat Kalmar läns museum och Kalmarsalen, en kongress- och konsertsal, i byggnaden.

_DSC0152k

Arkitektur var roligare förr…

tisdag 26 oktober 2010

Spankulera i Kalmar - 2

_DSC0165k

Efter en god frukost på hotellet gavs tid och möjlighet till ytterligare en liten walk about i staden Kalmar. Mitt objektiv fladdrade hit och dit i pur förtjusning över allt som fanns att titta på och fotografera. En stad som inte fullständigt fallit offer för 60- och 70-talens rivningshysteri.

Titta bara på det här Odd Fellow-huset i stilrenaste jugend. Vackert.

_DSC0169k

Bara några steg längre västerut låg nästa fantastiska byggnad. Och nästa. Och nästa…

_DSC0172k

Något som inte går att missa, åtminstone inte om man rör sig i den här delen av staden, är den gamla stadsmuren från 1600-talet.

En bra bit av den finns kvar och med den också ett antal spännande stadsportar.

Gamla vattentornet stod klart 1900, och innehåller numer bostadslägenheter. Och en förarglig regndroppe landade mitt på min lins och frätte ur en snutt av vattentornet. Det får jag leva med…

_DSC0173k

_DSC0161k

Hade jag haft tid skulle jag ha snokat hela den här gamla befästningsmuren runt, men det får bli en annan gång. En anledning att återvända. För att inte tala om vattentornet…

_DSC0190k

Castenska gården från 1667 sträcker sin trappstegsgavel mot skyn och pekar med alla sina ankarslutar. Vid det här laget hade jag nästan fått nackspärr av att se upp på alla fina hus och byggnadsdetaljer.

_DSC0176k

_DSC0177k

_DSC0179k

Jo. Jag tog en bild på domkyrkan, en Tessinkyrka som stod klar 1702, men jag lät bli slottet. Dessa två byggnader som väl är de mest kända i Kalmar. Jag måste ju ha något kvar till nästa gång. Dessutom gillar jag nog de små husen bättre. De små och fattbara.

Men… jag gillar ju slott också… så…

_DSC0157k

_DSC0184k

Mÿl-sten (?) i hörnet Västra sjögatan och Ölandsgatan.

_DSC0185k

De här fina små gårdarna hittade jag i norra änden av Ölandsgatan.

_DSC0186k

Plank, kullerstenar, rosor, murgröna.

_DSC0187k

Skulle någon be mig flytta till Kalmar, skulle jag inte tacka nej. Jag tycker om den här staden. I alla fall det lilla jag sett. Och det finns mycket mer att se, har jag förstått.

Kalmar Läns Museum! Bara säg till, så kommer jag!

_DSC0191k

Och hamnen är en riktig hamn. Med timmertravar, spannmål, containers, lantmännensilos, vatten och båtar. Gillar!