Össeby kyrkoruin

Övergiven, slagrörd - funnen för liten, för gammal - otillräcklig. Lämnad.



Från början stod här en träkyrka som troligtvis tjänade som gårdskyrka åt Östby (Össeby), nuvarande Brottby i Vallentuna.



På senare delen av 1400-talet byggdes stenkyrkan som då kom att bli sockenkyrka för hela Össeby.



När församlingarna Garn och Össeby slogs samman 1838 var kyrkan i stort behov av reparation. Men det blev för durt tyckte stämman, så kyrkan övergavs och lämnades åt sitt öde, medan kyrkan i Garn blev ny församlingskyrka.



1856 slog blixten ner i kyrkan och förfallet var ett faktum.



1963 bildades Össeby kyrkoruin - Föreningen för dess restaurering och vård som 1970 ombildades till Össeby Hembygdsförening. De tog hand om.



Ett omfattande restaureringsarbete vidtog, som stod klart 1971.



Bland annat hittades här 12 runstensfragment och rester av medeltida kalkmålningar.



1976 återinvigdes den gamla kyrkan och nu hålls här friluftsgudstjänster, vigslar och dop under den varmare årstiden.



Likt en Fågel Fenix, om än vingklippt, har hon rest på sig igen. Den gamla kyrkan.



Besök gärna bloggvännen Klar himmel, som fotograferat Össeby kyrkoruin på sitt alldeles egna vis...

Mina gröna glas

När jag var sju, åtta år fick jag följa med mina föräldrar på en resa. På tillbakavägen åkte vi genom glasriket i Småland.



Vid det lilla glasbruket Gullaskruf stannade vi till. Det skulle köpas glas.



Som jag minns det fick jag vara med och välja. Sedan dess har jag alltid älskat de här gröna glasen och faten. De Gullaskrufsgröna.

Glasen på de tre översta bilderna heter Lyra är formgivna av Kjell Blomberg 1959. Den kupade formen gör dem sköna att hålla i handen och den utvikta kanten passar munnen perfekt.



De här glasen vet jag inte vad de heter. Det stora är lite tjockare och ganska stadigt, medan det mindre är så tunt med en svagt inåtlutande kant. Vackert.



Vinglaset nedan vet jag heller ingenting om. Stort och generöst är det och vackert i sin form. Eller är det tänkt att dricka öl ur? Någon som vet?



Lyra har jag fyra x tre av, vinglasen sex och likaså de stora och små raka glasen.

Jag aktar dem som ögat.



Sedan är det Vineta. Också de fomgivna av Kjell Blomberg. 1962. Där har jag sex av vardera de små och de större faten och fyra av mellanstorleken. Till det har jag själv köpt till ett stort fat.

Jag älskar mina gröna Gullaskrufsglas!

Naturens hus - eller vart vetgirighet förhoppningsvis kan leda

Hur får man ett gäng vetgiriga kids att bli intresserade av naturvetenskap? Så pass intresserade att de till och med kanske en gång i framtiden väljer att studera naturvetenskap på universitetet?



Eller hur skapar man en känsla hos dagens storstadsbarn för naturen och alla dess små och stora underverk och besynnerligheter? Oavsett ungarna kommer att bli biologer eller geologer eller inte när de blir stora.



Jo... I ett hörn av den sanslöst sköna Bergianska trädgården norr om Stockholm tar man hand om ett gammalt fallfärdigt hus. Renoverar det och fyller det med naturens märkvärdiga mirakel. Håvar och burkar och fröer och planscher och bilder och allt sånt där som är så makalöst spännande att pillra med när man är liten och nyfiken.


Den nyanlagda våtmarken - ett eldorado för maskingar och krypingar och saker i plurrarna.

Sen sätter man dit ett par eldsjälar till naturpedagoger - eller jag vet inte vad jag ska kalla dem - biologpedagoger, med skallarna fyllda med kunskap och förmågan att delge dem till nyfiken i en strut-ungar.



Och i den här miljön, den gamla kåken som bland annat varit tjänstebostad åt Bergianska trädgårdens professors blomstermålarpar, väcks kanske, kanske ett eller annat frö till liv. Ett frö i en barnahjärna, som spirar och gror och kanske vecklar ut sig i riktning mot naturkärlek och en längtan att få ägna sig åt det på heltid.



Eller bara bli miljömedvetna på ett alldeles självklart sätt. Sådär som man kan bli när man fått se vad som ryms i en kubikdecimeter våtmarksvatten.



I vartenda hörn av det här huset finns en upplevelse. En spännande plansch. Ett litet stilleben att fingra eller nosa på.





Så här skriver Naturens husarna om sig själva:

Naturens Hus är en pedagogisk verksamhet för natur- och miljöfrågor. Vi tar emot barn och vuxna och använder naturen som pedagogisk arena, med möjligheter att undersöka uppleva, förundras och lära. Vi är en del av Vetenskapens Hus och samarbetar med flera av Stockholms universitets institutioner med målsättningen att öka intresset för naturvetenskap. I våra skolprogram, lärarfortbildningar och vandringar informerar vi om miljö, biologi och geologi. Undervisningen sker i Nationalstadsparken och Bergianska trädgården.

Huvudmän för verksamheten är Stockholms universitet och Kungliga Tekniska högskolan.

Och här hittar du deras eminenta och lärorika blogg.

Deras nya hemsida är under uppseglande, och jag lovar att lägga en länk så snart den är klar!

Uppdatering: Här är Naturens hus nya hemsida.

Jag kan bara säga att om det hade funnits något sådant här att tillgå när jag var barn, så hade jag hängt där jämt.

Men å andra sidan - att växa upp på en lantbruksskola gick inte av för hackor (!) det heller...

Att jag sen inte klarade av matematiken och därför inte kunde gå vidare på naturvetenskaplig linje, det är en annan historia.




Visa större karta

Engelbrektskyrkan - fåglarna i Brudgången

Längst nere i väster ger sig Engelbrektskyrkan av lite grann. Avslutar sitt långhus och bullar ut i någon sorts arkad, veranda, loftgång...



Härnerifrån kommer brudparen på sin väg uppför altargången. Men är man inte här för att gifta sig, så kan man slå sig ner en stund och titta på de medeltidslika takmålningarna av Filip Månsson. Fåglarna.




Det är nästan att man missar den här arkitektoniska lilla pärlan när man besöker kyrkan. Här verkar det som om Lars Israel Wahlman och Filip Månsson har haft riktigt, riktigt roligt.



Mitt i ett av valven välver sig Vintergatan. Och precis som jag trodde, så svingar sig fåglar runt högt där uppe på himlavalvet. En papegoja, en gök, en härfågel och någonsorts örn. Eller är det en kråka?



Den här gången - eller portiken som Wahlman ville kalla den - är ett helt otroligt rum. Ljuset silas genom de kullriga, munblåsta glasen. Utanför klänger en rosenbuske. Reflexerna från solen, molnen och rosenbladens glansdagrar fladdrar över de stenbundna rankorna och fåglarna, så att man - om man kikar i ögonvrån - nästan kan se dem röra på sig.





Det kvittrar här inne. Kvirrar och burras fjädrar. Knäpps med små näbbar. Sisas. Men när du spänner blicken i dem så sitter de dyr still. Månssons fåglar. Men tro dem inte.



De har öppnat burens lås, och nästa gång du kommer hit...



Så är de borta.

Engelbrektskyrkans lampor

Engelbrektskyrkans lampor är någonting alldeles i... hästväg. Jag kan inte påstå att de är vackra. Eller kan jag det? De är så makalöst, påkostat fnattiga med ett formspråk mitt emellan Jugend, nationalromantik och... vad ska jag säga??? Sagan om ringen?

Vad jag förstår så är det kyrkans arkitekt, Lars Israel Wahlman, som ritat även lamporna. Och på något sätt går formspråket igen, oavsett de är gjorda av smidesjärn eller glansigaste mässing.

Lampan ovan, som sitter i långskeppet, har symbolerna för tro, hopp och kärlek i nederkanten. På krönet står en man och en kvinna. Kvinnan med en kvast och mannen med en spade. Detta par återkommer på flera av lamporna.



De grandiosa ljuskronorna i långhuset - fyra till antalet - pryds var och en av tre apostlar.



Vilket putsarbete! Undras hur de gör? Häxan?



Här finns återigen mannen och kvinnan på en lampa alldeles innanför portiken i väster.



I portiken, eller brudgången som den också kallas, kommer lampan igen - denna gång utan sitt krönande par.



Den här lampan sitter alldeles innanför den nordvästra ingången till brudgången.



På läktaren finns också en samling makalösa skapelser. Dels de här, som omger pelarna och dels två stora ljuskronor alldeles framför orgeln.



I trappan upp till läktaren sitter den här lyktan.



Och i taket utanför norra ingången finns denna plafond.



Hela kyrkan omges även av ett stort antal fantastiska utomhuslyktor som inte är av denna världen, och... Jag älskar dem! Se dessa lampor och lyktor här.

Se, det var väl ett upplysande inlägg!