tisdag 30 mars 2010

Gult



Grönt är skönt och gult är fult sägs det alltid. Men är det så och tycker vi verkligen så? Eller är det bara så att gult råkar rimma på fult? Vi vet ju att solen är gul och gula är många av de de första vårblommorna. Man blir glad av ett gult rum och ett gult hus ser varmt och ombonat ut. Även om de första gulmålade husen målades så för att se ut som sandsten. Fint skulle det vara.


Cicely Mary Barker, The Winter Jasmine Fairy



Den gula färgens våglängd ligger på ungefär 565-590 nanometer. Gult uppfattas som en spontan och instabil färg och duger inte till att förmedla styrka och säkerhet. Snarare förknippar vi den med vaksamhet, energi, upplysning och livlighet.

När det gröna klorofyllet viker på hösten, framträder lövens gula färg och klär hela naturen i glödande färger.




Gult väcker uppmärksamhet och syns bra på håll. Därför är många viktiga skyltar gula. Kombinationen gult och svart är dessutom den som allra bäst kan läsas av de som är synskadade.





Gult kan betyda var vaksam, något är på gång, och därför ligger den mellan rött och grönt på trafiksignalerna.



Sedan måste jag ju nämna gulblommorna. De är legio. Det verkar nästan som om naturen har en förkärlek för gula blommor. Soliga små ansikten som vänder sig mot sin gula storasyster i skyn. Kanske det även är så att många insekter också dras till det gula...



Gult är också mognadens färg. Säden gulnar och mognar till skörd men även gräset och träden kan gulna om det blir för torrt.

I vissa delar av landet var gult sorgens färg. Det kom sig av att man skulle klä sig i det enklaste man hade under sorgetiden. Och den simplaste färg som gick att få fram var björkens och ljungens växtfärg. Som blev gul.



van Gogh, Vetefält

Gulsvartrandigt signalerar -Akta dig, jag sticks, jag bits, jag är farlig! Och det är en signal som alla kan läsa och respekterar. Vi människor har utnyttjat det i till exempel avspärrningsband och varningstejp.

Vägmaskiner är gula och när Posten satte upp sina ljusblå lokalpostlådor blev folk förvirrade. Postlådor ska vara gula! Postgula!




Den gula färgen är livlig och tar för sig, ett gulmålat rum ser större och varmare ut än ett blåmålat. Men man ska vara rysligt noga med vilken gul nyans man väljer. Går färgen det allra minsta lilla mot grönt, är det risk att man känner sig lätt illamående. Detta vet till exempel flygbolagen, som aldrig skulle våga inreda en flygkabin i gulgrönt.

Ibland talas det också om gult som falskhetens färg. Det lär härstamma från legenden om Judas som ska ha varit klädd i en gul mantel den kväll han förrådde Jesus.

Hur som helst förknippar vi gult med påsken. Vi köper gula påskfjädrar, lägger gul duk på bordet och pyntar med påskkycklingar över både högt och lågt.




Alla dessa ägg och kycklingar vid påsktid beror sedan gammalt på att hönsen började värpa igen efter den långa, mörka vintern. Och vad var det färskaste som gick att få på bordet när påskdagen skulle firas? Ägg! Äggula!



Den lokale bokhandlaren har till och med fyllt sitt skyltfönster med enbart gula böcker så här i stilla veckan. Det är som om vi kompenserar vinterns avsaknad av ljus och färg genom att fläska på med så mycket gult som vi bara orkar så här års. Gladfärgen.

Glad Påsk på er allihopa!

måndag 29 mars 2010

Bildkajko

Det verkar vara allmänt bildfel inom Blogger just nu. Bilduppladdningen har legat nere i tre timmar. Jag hoppas att det är ett "tillfälligt fel" och att vi kan andas ut om ett tag. Just nu verkar det vara fel i åtminstone hela Norden.

Märkligt nog fungerar bildspelet och LinkWhitin...


Är det någon som vet något?

lördag 27 mars 2010

En timmes mörker för en ljusare värld



Ikväll klockan 20.30 genomförs världens största klimatmanifestation. Genom en enkel handling – att släcka ljuset under en timme – visar du ditt stöd för klimatet och uppmanar samtidigt världens makthavare att agera i klimatfrågan.

Jag kommer att släcka.

Tända levande ljus och för en stund ägna mig åt annat än TV-tittande, surfande eller bloggande.

fredag 26 mars 2010

Okynnesfotografering



Ett ärende i förkovringssyfte förde mig till staden. Efteråt lockade mig en promenad på Skeppsholmen. Förutsättningslöst stros.



Det låg något i luften. Soldis?




Befriad från elementen?



Vilket museum är vackrast? Jag vet vad jag tycker...




Hur skulle det se ut med fönsterluckor på Moderna Museet?



Kor. Har jag alltid tyckt om!



Troligtvis inte...



Jag gick inte in. Ville inte alls. Har fortfarande inte gått in. Någonsin, sedan Moneo.



Runt hörnet stoppade mig en ung man. -Vill du se mer konst? Jag visar min examensutställning! Jag har just gått ut konsthögskolan. Sa han.

Där gick jag in.





Han hade haft vernissage. Jag blev glad av en grön tavla. -Är du ute på jobb? frågade han, fick syn på min kamera. -Nae inte direkt, sa jag. -Åhå. du är bara ute och okynnesfotograferar! -Just precis! Sa jag. Ba.







Svanbröllop. Alla verkar ha fått bröllopsfnatt.






Luften var liksom... tjock. Men inte av avgas. Tjock av... vår?

Det kom en doft utifrån sjön. Mättad. Dräktig. Knäsvaghetsframkallande.

Måsarna sjöng...

tisdag 23 mars 2010

Snön lättar











Montmorency

Den engelske författaren Jerome K. Jerome skrev 1889 den humoristiska romanen Tre män i en båt, som handlar om tre vänners dråpliga båtfärd på Themsen, från Kingston upon Thames till Oxford. Med på färden följer foxterriern Montmorency, som med sina terrierska krumsprång verkligen bidrar till historien.

Hela boken är sådär lagom engelskt snurrig och man får sig garanterat ett eller annat gapskratt.

Här kommer avsnittet om när Montmorency, den oförbätterlige, slåss med tekannan.

....Vi avslutade måltiden med te och körsbärstårta. Montmorency slogs med tekitteln under det att vi drack te och det slutade med att han kom på en ynklig andraplats.

Under hela resan hade han visat stor nyfikenhet då det gällde tekitteln. Han satt och bevakade den medan den kokade upp, med en förbryllad min och försökte reta upp den då och då, genom att morra åt den. Då den började puttra och avge ånga, tog han detta som en utmaning och ville slåss med den, men i exakt samma sekund brukade någon av oss rusa fram oh bära iväg med den, innan han hunnit komma åt den.

Idag hade han dock bestämt sig för att överlista oss. Vid första ljudet från tekitteln, reste han sig morrande och avancerade emot den på ett hotfullt sätt. Det var endast en liten tekittel, men det var gott gry i den, så den hoppade upp och spottade emot honom.

”Åh, du din…!” morrade Montmorency och visade tänderna; ”jag ska lära dig att retas med en hårt arbetande, respektabel hund, du din usla, långnästa, fula skurk där. Kom an bara!”

Och han rusade fram mot den stackars lilla tekitteln och grep tag i den i pipen.

Och så, genom kvällens ro, bröt ett blodisande rop då Montmorency lämnade båten, för ett lopp tre varv kring ön i trettiofem miles per timmes fart, endast stannande till ibland, för att begrava sin nos i litet kall gyttja.

Från den dagen betraktade Montmorency tekitteln med en blandning av vördnad, misstänksamhet och avsky. Närhelst han fick syn på den, morrade han och backade snabbt, med svansen mellan benen och i samma stund som vi satte den på spisen, steg han omedelbart ur båten och satte sig på stranden, tills tedrickandet var överstökat....



Vattenkvarn


Aux bords de la Mulh, l'illustration Européenne 1872



Frankfurter Müllermain, Carl Theodor Reiffenstein, 1837


Dedham Mill, John Constable, 1820


Macdowall & Co. Mill, Milton Of Campsie, Scotland, John Stoddart, 1800


Le moulin de Bagas, Dictionnaire raisonné de l’architecture française du XIe au XVIe siècle


The Travelers,
Meindert Hobbema, 1662


Standings Mill


The old mill, Vincent van Gogh, 1888


Wasserkirche,
Zürich, Johann Balthasar Bullinger, 1770

(Alla bilder från Wikimedia Commons)