söndag 31 januari 2010

Stockholms stadshus - Vid dess invigning Midsommarafton 1923



I min iver att lära mer om Stockholms stadshus har jag lånat in mycket av det som gick att få tag på runt om i Storstockholms bibliotek. Mycket spännande läsning blev det och den bok som gav allra mest var ett inbundet exemplar av de skrifter som gavs ut till invigningen 1923.



Jag var bara tvungen att ta några bilder av det vackra bandet, med sina marmorerade sidor och snitt.





"En beskrivning under redaktionell ledning av Johnny Roosval samt Knut A. Tengdahl, Rob. Ekman, Henrik Kreüger och Gunnar Tisell." Boken består av tre delar: Del 1. Historia och byggnadskonst, Del II. Teknisk beskrivning och Del III. Smyckande konst.

Den del som jag läste mest noggrant var del II - Teknisk beskrivning. Jag älskar att titta på planer och ritningar. Få förklaringar på hur ventilationen fungerar och se hur grundpelarna gjöts för det stora tornet. Borde jag blivit ingenjör? Visst nej, jag kan ju inte räkna...



Stora tornet kom att hamna utanför dåvarande strandlinjen och och till dess väldiga tyngd dög inte pålning, utan det vilar på åtta kraftiga betongpelare med en diameter på 4,8 meter.



"Stadshusets tegelformat är 270x130x95 mm. (...) Den slutliga leveransen skedde genom Lina tegelbruk vid Södertälje och bestod av 6 650 000 maskinslaget à 44.50 kr pr 1000 st. samt 600 000 handslaget tegel à 72 kr pr 1000 st. Sedermera beställdes ytterligare en del tegel, och totala tegelleveransen kan beräknas till c:a 7 000 000 maskinslaget och c:a 1 000 000 handslaget tegel."



" I samband med tornet utfördes en del intressanta valvkonstruktioner av tegelmurverk. Främst må nämnas 'De Hundrades Valv' bestående av valvkappor mellan strålar. (...) Ovanför De Hundrades Valv har utförts ett större kupolvalv, som återfinnes å fig. 32."





"De Hundrades Valv (...) värmes med varmluft på sätt fig. 53 antyder. Från rummets nedre del går en stor luftkanal vertikalt upp ett gott stycke över huvudvåningens golv. Denna kanal utmynnar i ett mindre rum, i vilket befinner sig ett Junkerbatteri för ånga. (...) I förbindelse med en fläkt lämnar den stora massor varm luft. I detta fall inblåses den varma luftströmmen från batteriet genom en rund öppning i tornrumsväggen."



"Bjälklagen i Tornets övre delar äro utförda med varandra korsande balkar av armerad betong. En kvadratisk öppning har lämnats i mitten. Se fig. 41. Motsvarande öppning i mitten finnes utförd genom hela tornet, således även i tegelvalven, för upphissande av klockor eller nedfirande av dylika för reparation."

Lägg märke till hörnkonstruktionen på tornplanen! Så var det tänkt från början att hörnen skulle se ut. Östberg ångrade sig när tornet var i stort sett klart, och hade murare att hänga i korgar för att mura igen vecken. Och jo. Det blev finare så.




Under många år har jag räknat månskäran som min symbol, så det är väl inte särskilt konstigt om jag inte skulle tycka om den stora, förgyllda skäran på Södra trappans torn.









Stadshusets sanitetstekniska anordningar "... alla urinoarer är av ny typ med breda, i golvet nedsänkta rännor och från toalettrummen osynliga automatiska spolcisterner. Rännorna i golven äro av brunglacerat lergods av Höganäs & Billesholms A.-B:s fabrikat. Vattenklosetterna äro av vanligt slag med skålarna av fajans tillverkade av Rörstrands Porslinsfabriker."



Stadshusets uppvärmning och ventilation "Fläktar höra emellertid ej till de mest önskvärda apparater som stå en värmetekniker till buds. De medföra drift- och underhållskostnader, fordra passning och åstadkomma lätt buller. Den sistnämnda svårigheten har man lyckats undvika i stadshuset. Alla fläktmotorer stå på grovt byggda trästativ, vilka vila på ett golv, som i sin ordning uppbäres av en låda, fylld med sand. Mellan motorn och stativet är tjock maskinfilt."



Vilken fantastisk bok! Dels är det spännande att läsa om hur det hela är byggt och uttänkt och dels är språket helt underbart. Ta bara den här meningen ur kapitlet om ventilation: "...Jämnlöpande med luftens fördärvande genom andningsprocessen följer också samma verkan av transpirationsprocessen, som gör sig märkbar genom det känsliga organ vi äga uti lukten." Detta apropå ventilationens vara eller icke vara i Rådssalen. Det du, Regina!

Stadshuset invigdes midsommaraftonen 1923. Då var mor tre månader gammal och bodde i Bromma. Nog måste morfar - bergsman som han var - följt stadshusbygget med intresse? Men vi har hittills inte sett en enda rad om stadshuset i morfars memoarer...

lördag 30 januari 2010

Jag fick en utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse från bloggvännen Skaffaren. Jag blev glad och stolt, naturligtvis. När man får sådana här utmärkelser så ska man berätta sju intressanta fakta om sig själv samt dela utmärkelsen vidare till sju andra bloggare som man tycker gjort sig förtjänta. Och där dyker problemet upp. Jag tycker alla mina bloggvänner är synnerligen kreativa och väl värda en utmärkelse. Jag varken kan eller vill välja. Så därför avstår jag från denna del av utmärkelseattiraljen.

Sju saker om mig själv kan jag väl däremot berätta. Om de är intressanta eller ej överlåter jag åt mina bloggläsare att avgöra. Jag skulle väl kanske snarare vilja benämna dem fnattiga meriter...


  1. Jag har sovit i samma säng som kungen. Inte bara en gång, utan två. Och i olika sängar. Dock ej samtidigt som Hans Majestät.
  2. Jag har sett Tommy Körbergs isbjörnssamling.
  3. Min farmors syster har skrivit ett världsledande verk om fröer. "Atlas of seeds".
  4. Min mormors moster skrev Mor lilla Mor.
  5. Jag är ganska duktig på att moka rör och är fena på att slå i spik.
  6. Jag kan säga transientintermodulationsdistorsion utan att snubbla på vokalerna och dessutom hjälpligt redogöra för var det innebär.
  7. Jag lider av dyskalkyli. Det vill säga, jag är fullkomligt och ohejdbart sifferblind.

Så... Nu får det vara bra.

Och återigen - tack så mycket Skaffaren, för att du tycker min blogg är intressant!

onsdag 27 januari 2010

Kommentar Hvistendahl



Det kom en kommentar till ett av mina gamla inlägg idag. Det är så roligt och intressant att jag väljer att lägga ut det som ett eget inlägg. Kanske ingen annan ser det annars, eftersom jag skrev det den 6 juni förra året. Det handlar om konstnären Carsten Hvistendahl, vars tavlor jag vuxit upp med och som jag har ett speciellt förhållande till.

"Roligt att höra andras förhållningssätt till Carsten Hvistendahl. Det är min morfar. Många av hans bilder är enormt fina tycker jag men så är jag och mina bröder också uppvuxna med hans målningar (tyvärr inte med honom själv då han dog lite för tidigt).

Vi har alla tre vid olika tillfällen tagit oss efternamnet Hvistendahl precis som han och han bror gjorde från sin mor Signe Hvistendahl (Norge) som också var konstnär, (tips kolla in hennes verk också!) Själv är jag också konstnär och bor och verkar i Stockholm.

Sommarstället på Fläskö (Fjällbacka) som Carsten köpte på tidigt 40-talet är underbart, och vi är alltid där någon gång varje sommar. Vi tycker nog särskilt mycket om hans skärgårdsmotiv där vi dessutom ofta kan känna igen oss bland skären.

Om man vill veta mer om Carsten Hvistendahl, hans konst eller kanske vill få tag på något litet eller större verk, kontakta konstvetaren och Carsten Hvistendahl-experten Eva Sundberg, min mor och Carstens enda barn, bosatt i Bohus (Göteborg)."

Varma hälsningar Andrea Hvistendahl

Stort tack Andrea! Det var jätteroligt att på det här sättet få kontakt med en släkting till konstnären och roligt också att du hittade till min blogg och fann din morfar.

söndag 24 januari 2010

Iskristall







Ibland blir min längtan till öppna landskap och fri luft så stor, att kölden inte bekymrar mig så mycket längre.

Ge mig rymd och jag kan andas igen! Ge mig värme därtill, och jag blir lycklig!


fredag 22 januari 2010

Lil - tre år av saknad



Jag kan inte spela silverflöjt,
men jag kan känna den i själen
den blå himlen,
de gyllene klipporna,
de violetta skuggorna.

Lil




Lil - 22 januari 2007

onsdag 20 januari 2010

Älgen ensam satt och log...



Egentligen började det här med att jag letade efter teckningar av Martin Lamm. Christina på Stribergs station och jag hade kommit att tala om honom i en kommentar här förleden.

Jag började söka på nätet efter bilder, men hittade väldigt få. Då kom jag ihåg den här lilla boken som stod en bra bit in i min hylla. Hylands hörnas ABC-bok från 1966, där jag visste att några av Martins bilder fanns med.

Så håll till godo! Här kommer både lite tv-nostalgi, lite konst, underfundiga verser och tre Lamm-teckningar.



Tv-tittarna uppmanades att sända in förslag på verser till Hylands hörna, och massor av bidrag kom in. 28 verser valdes ut - en för varje bokstav i alfabetet - och de illustrerades av kända konstnärer: Olle Olsson Hagalund (ABC), Bror Marklund (DEF), Karl Axel Pehrson (GHIJ), Bror Hjorth (KLMN), Gustav Rudberg (OPQR), Lars Norrman (STUV), Lennart Rodhe (XYZ) och Martin Lamm (ÅÄÖ).



Konstnärerna skänkte sina bilder till boken, som sedan såldes i över en halv miljon exemplar till förmån för "leprasjuka" barn runt om i världen. Radiohjälpen samordnade insamlingen.



Jag kommer svagt ihåg de här programmen, men vissa av verserna har för evigt etsat sig fast i minnet. Som till exempel den vers som illustrerades av Lamm: Älgen ensam satt och log - i en sönderskjuten skog.



Kanske någon av er har någon annan fastklistrad vers i huvet... Förutsatt att ni har åldern inne, förstås...

Astronauten råder sonen
stå i bostadskö på månen.

Beatles är en sorts orkester
vars frisör har tatt semester.

Chefen är den sortens herre
som Du själv vill bli - fast värre

Dekolletage är nu för tiden
sidenklänning - utan siden

Emancipationsdebatten
upphör temporärt om natten

Fans är popidolens svans
fanns ej fans han ej fanns

Glesbygd är en trist miljö
ensam får man stå i kö

Hemsljöd kallas plastrelik
gjord i en japansk fabrik

Idrott är att hinna före
till ett fånigt litet snöre

Journalistens intervju
börjar ofta "hör-du-du

Kontokort - ett sätt att låna
av sig själv varannan måna'

Lorten ödelägger stränder
mens vi står och matar änder

Maskulinum är ett kön
som har mycket högre lön

Nyckelbarnet sa till pappan
Far, jag såg din fru i trappan

Omoralen som vi klandra
praktiseras blott av andra

P-plats hittar man i staden
när nån annan hunnit ta den

Quicklunch uppå chefsnivå
varar mellan tolv och två

Resebyrån ordnar till
längre ledigt än man vill

Snabbköp är när folk i massor
står och trängs vid samma kassor

Transistor i naturen
skrämmer bort de arma djuren

U-landshjälp är att försaka
då och då en pepparkaka

Vänlig vecka fort förgår
bättre vore Vänligt År

X - en okänd bil bak kröken
kan förvandla oss till spöken

Yrkesboxning är ett sätt
att bli utan sans och vett

Zebra är bland djuren pop
tänk att födas klädd i OP

Årgång är ett mått som gäller
kvinnor, vin och bilmodeller

Älgen ensam satt och log
i en sönderskjuten skog

Övertid är fritidssjå
för att tid till fritid få




Radiohjälpen förresten - nog så aktuella i dessa dagar. Kontonumret är detsamma nu som då: 901950-6!

måndag 18 januari 2010

Tulipanaros



Inspirerad av Slottsträdgårdsmästaren och Iann på Leva grönt tänkte jag att vi nog borde besöka Tulpanens hus i Åkeshov. Det skulle bli en precis lagom söndagsutflykt. Lite växthus, lite hundsocialicering och kanske lite promenad i omgivningarna.



Och mycket tulpaner var det. Men det var någonting som fick mig att tycka att det hela bara var halva vägen fram. Man hade försökt bygga upp ett levande landskap med växter och vatten och kombinera det med sortinformation och fakta.



Men faktauppgifterna blev för röriga av alla hyllor och nivåer och installationsdelen blev för styltig med synliga plastkrukor, täckplast och slangar här och var.

Ledsna tulpaner hängde upp och ner i trådar och säckväv. Det sådda gräset var halvgrott och en jättegräsklippare tronade mitt i alltihopa. (Klipp av alla tulpanerna!?)




Utställningen funkade bara bra på riktigt nära eller på riktigt långt håll. Mitt emellan syntes liksom skarvarna. Det är lätt att säga tulipanaros - men svårare att göra en...

Jag kom att tänka på
violutställningen på Drottningholm i våras. Där hade presentations- och faktadelen skilts från installationen. Det funkade mycket bättre. Det blev tydligare och mer renodlat om man nu har ambitionen att visa både och.

Men det doftade gott i Tulpanens hus, och hunden fick följa med.

söndag 17 januari 2010

Högtflygande och jordnära



Sedan jul har jag som avkoppling ägnat mig åt att sitta soffa. Rakt upp och ner. Och titta på min bästa julklapp: 26 avsnitt av andra säsongen av Star Trek Voyager. Ett par avsnitt per kväll.



Jag tittar inte särskilt mycket på tv i vanliga fall, men nu måste jag erkänna en last jag har. Jag älskar Star Trek. Och om inte någon särskilt önskar det, så ska jag inte trötta er med detaljer.

Medan jag tittat har jag stickat. Det går alldeles utmärkt, och resultatet visas ovan. Två par raggsockor, ett par strumpor och resten på en svart tröja med mönster. Så.

När jag skulle fotografera mina alster så var det en viss slyngel som lade sig i mina förehavanden. Den som är intresserad av hur det slutade kan kolla på Emserbloggen.

Och vad Star Trek anbelangar så känner jag mig i gott sällskap. Professor
Stephen Hawking älskar Star Trek. Han har till och med varit med själv...

fredag 15 januari 2010

Rimfrost



Med alla träd i dessa dagar fullständigt täckta av rimfrost, kunde jag inte låta bli att söka lite på ordet rim. Rim i betydelsen dagg. Det första som slog mig var den gamla strofen ur folkvisan Herr Olof och älvorna - "Driver dagg - faller rim", numer oftast sjungen "Driver dagg - faller regn" (finns det överhuvudtaget någon som sjunger de här visorna idag?).

Den roligaste förklaringen hittade jag i Nordisk Familjebok från 1916.

Rimfrost uppkommer dels genom vattenångans kondensering på föremål, som afkylas genom värmeutstrålning, dels genom utfällning af dimma eller öfverkylda vattendroppar på kalla föremål. Vid vattenpartiklarnas beröring med de fasta föremålen, trädgrenarna m. m., sker en hastig och riklig isutfällning på dessa och detta företrädesvis på den sida, hvarifrån dimman kommer.



På höga berg förekommer dylik dimfrost-bildning stundom i oerhörda massor. Dylik rimfrost fastnar i tjocka lager äfven på lodrätt uppskjutande föremål, t. ex. en stång, företrädesvis på vindsidan.

- Ett tredje slag af rimfrost är den, som utfalles på stenar, metaller m. m. efter en köldperiod, när fuktig, varmare luft kommer i beröring därmed. Detta fenomen framträder i smått, när ett dylikt föremål vintertiden utifrån intages i ett varmt rum.

Bokstafligen i ögonen fallande är fenomenet för en person, som med glasögon inträder ur vinterkylan i ett varmt rum. Likaså afsätter sig ett rimfrostlager vintertiden på fönsterrutorna i ett dylikt ej med innanfönster försedt rum.


Rimfaxe är den häst, efter hvilken Natt färdas öfver himlahvalfvet. Markens dagg troddes uppkomma af fradga, som dröp från Rimfaxes betsel. Namnet betyder "med rimfrost i manen".

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, 23 bandet. 1916.



I den poetiska Eddan står att läsa:
Hrimfaxe heter den häst som drar
Natt till de goda gudar;
ur mulen dryper var morgon,
därav kommer dagg i dalar.


Att jag sedan inte kunde undvika att snubbla över den skönlockige Alf Kellin i filmen Driver dagg - faller regn från 1946 och att en god vän dessutom vrängde till hela titeln och jämt sa "Driver dagg - faller suddgummin", är två helt andra historier...

torsdag 14 januari 2010

Önska i P2



Det kom ett mail från Sveriges Radio:

Nu öppnar
Önska i P2 ett fönster mot bloggosfären! Och då vi bjuder in nya och redan frälsta bloggare att skriva på vår hemsida. Under rubriken Pratbubblor i högerspalten på vår hemsida hittar du inlägg från våra lyssnare. Vill du vara med och blogga skickar du bara ett mail till spela@sr.se så lägger vi ut ditt inlägg, och vill du kommentera något någon annan skrivit är det bara kommentera. Skriv!

Under vecka 3 spelar vi musik som önskats av ett gäng bloggare och fredagen den 22/2 fylls hela programmet med önskningar från em, Anne och Bettan, Q, Fred och Mira, Tique och Siv - sammanlagt ett tjugotal skribenter och läsare, som bollat musiktankar och som nu har gjort en musiklista som de skickat till Önska i P2:s redaktion. Lyssna!

Känner du till något bra forum där det bloggas om klassisk musik vill vi och våra lyssnare gärna ta del av den också. Tipsa! Önska i P2 sänds vardagar 9.00-10.00 och på lördagar kl 8.00 - 09.00.

Så då är det väl bara att sätta på radion då...

Sizzi



Han föddes vid Lasso, där löjorna simma
i vågor, som glittra likt pärlor och vin.
Han kom i det gulaste månljusets timma
till stränder, där ängsgräset blommar som lin.

Han döptes av vinden, som for genom gräset,
till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt,
men kallades hare av folket på näset
och dömdes till döden av jägarnas rätt.

Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver:
"Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom,
jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!"

Och nattögat, räven, gick fram och gick åter:
"Kan undra var Sizzi i kväll håller till?
Kan undra om liten går vilse och gråter,
han kan dock få sällskap i natt om han vill."

Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar
och gömde sig djupt in i Råmyra skog,
och bort flögo sommarens rosiga dagar,
och Sizzi fick leva, förunderligt nog.

Och vintern slog bro mellan stränder och öar,
där lövskogens grönska låg vissnad och strödd,
och vit över slogar på infrusna öar
och vit över ängen, där Sizzi var född.

Då travade döden en dag genom skogen
med herregårdskoppel och blanka gevär,
och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen
och gick nedåt Lasso och stannade där.

Där hörde vi ekot av smällarna sjunga
kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,
där fick han ett skott genom flåsande lunga
och blodet rann rött på den gnistrande snön.

Vid Lasso, där isarna råmande brista,
vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
där tumlade Sizzi omkring i det sista,
där stannade drevet, där blåstes i lur.


Dan Andersson. Ur Kolvaktarens visor.
Bild: Albrecht Dürer

onsdag 13 januari 2010

Förhoppningsfulla mesar och joxar



10 minusgrader. Gnistrande rimfrost på alla träd. Sned sol.

Men...

Idag har jag hört den. Talgoxarnas vårsång! Ti-ty, ti-ty, ti-ty... Storstadsvarianten.

söndag 10 januari 2010

Hästmannen


Den är några år gammal nu och jag har sett den förut. Eller i alla fall den kortare TV-versionen. Igår sände SVT långfilmsversionen av Peter Gerdehags film Hästmannen. Filmen om Stig-Anders, som lever på ett litet hemman i Småland med sina hästar.

Han rör sig mellan sina sysslor på sitt eget vis. Fjärran från hets och stress och moderna jordbruksredskap och metoder. Följer årstidsväxlingarna. Plöjer, harvar och sår. Långsamt häver han säcken med utsäde över kanten på den uråldriga såningsmaskinen. Tallriksharven skramlar över rykande jord. Självbindaren samlar och knyter ihop havrenekarna.



Han sliter i sin skog med inga andra verktyg än handsåg, timmersläpa och timmersax. Hans stora kärlek är Hästapållarna - Linda, Mona och Sally. Tre enorma och glänsande ardennerhästar, som han - när de inte arbetar tillsammans - kelar med som om de vore hundvalpar.

Naturen och årstidsväxlingarna och det han fått lära av mor och far är Stig-Anders rättesnöre och livsfilosofi. Vildvuxen som en av Tolkiens dvärgar stretar han på i sin egen tid, i sin egen värld.



Mitt hjärta brister när filmen visar hans mödosamma kamp med havrenekarna i snöstormen. Havre som borde varit inne för länge sedan, men som sjukdom och dåligt väder hindrat honom från att bärga. Stig-Anders bakar. En liten mus stirrar pepparkornögt på hans degbunke. Fönstret är trasigt. Klockan går fel.

Mitt i allt detta har Stig-Anders en vän. Den unga Madelene som känt honom sedan hon var barn. Som hjälpt och följt honom och som inte sviker heller när han hamnar på sjukhus, sjuk av näringsbrist och kyla. Stig-Anders lycka när hon kommer och hälsar på honom är hjärtslitande.

Den här filmen gör så ont och är så viktig. Dels för att visa att det udda finns och måste få finnas och dels för att visa oss stressade "moderna" människor vad vi har blivit.



Jag skulle vilja veta hur det är med Stig-Anders idag. Bor han kvar på sin älskade plats på jorden? Orkar hans kropp? Har han fått ha kvar sina hästar?

Peter Gerdehag låter Stig-Anders få göra allt i sin egen takt. Ställer inga frågor. Försöker inte hjälpa till. Kameran bara finns och bilderna är outsägligt ömsinta och vackra.

Se filmen på SVT Play
Extramaterial på SVT Play

Sänds även i
SVT1 Måndag 11 jan 2010 kl 03.30
SVT24 Onsdag 13 jan 2010 kl 22.15
SVT2 Söndag 7 feb 2010 kl 10.45

Bilderna är Peter Gerdehags. Förlåt för att jag snodde.

onsdag 6 januari 2010

Det livsnödvändiga med grönt



Termometern har nosat på 14 minus ett bra tag nu. Naturen hukar och bidar. Mira kisar med ögonen i allt det vita. Vill gå ut men vill inte gå ut. Vad gör man?



Man kliver iväg till Ulriksdals slottsträdgård! Där finns grönsaker, ljum luft och morotskaka. Och man får ta in hunden!



En lisa för själen är det att gå omkring där bland allt det växande. Fingra på de första, krispiga tulpanerna. Andas. Drömma lite.



Jag gläds åt färgerna och vågar sakta börja lirka ut fingrarna ur jägarvantarna.



Ute i växthusen spirar tusen sinom tusen Saint Paulior. Inte mina favoritblommor, men det gör liksom ingenting. De är gröna, de blommar och de ger hopp om liv.



Även årets pelargoner står på tillväxt. De som ska bli klara till vårens pelargonexplosion



Den första februari förra året var jag också här. Av samma anledning som idag; att få lite grönska till livs. Och en smarrig morotskaka...



Ulriksdals trädgårdscafé är det enda inomhuscafé jag känner till där vovvar får följa med. Och Emserslyngeln var inte ensam. Där fanns en borderterrier, en långbent schäfer, en bichon frisée och något litet mer som jag inte såg vad det var. Och alla åto de bakelse. Heders åt caféfolket!