"Även den enklaste kamera är ett mycket värdefullt hjälpmedel att i bild fästa minnen, som inte skulle kunna bevaras på annat sätt. Det är av oskattbart värde att ha minnen av det dagliga livet i hemmet och dess miljö under olika skeden bevarade i bilder, som friskar upp hågkomsten. Man bör då iaktta några enkla regler och synpunkter, som kan göra fotoalbumet mer levande och innehållsrikt än det blir vid rent , slumpartad och konventionell tagning.
Hemfotograferingen skall ge miljön
Hemfotografering är ett begrepp, som rätt uppfattat har en mycket vid karaktär. Många amatörer tar fram kameran blott vid speciella tillfällen, utflykter och fester. Men det är inte bara högtiden och nöjet som skall förevigas utan också vardagen och allt som hör den till.
Hemfotografering betyder inte heller att man skall fotografera heminteriörer i snäv bemärkelse, såsom tomma bostadsrum med möbler och böcker på parad. Det skall helst vara människor med på bilden, men undvik de stela uppställningar som fördärvar så många amatörbilder.
God hemfotografering skall främst visa människorna i deras dagliga miljö, i rummen, på gårdsplanen, i trädgården etc. Fotografera husmodern när hon lagar mat i köket eller ger barnen mat, när hon sitter vid symaskinen eller böjd över en stickning, när hon kopplar av vid en bok etc. Husfadern kanske i arbete vid skrivbordet eller bokhyllan, när han just har satt sig tillrätta i soffan och tänder sin pipa eller när han leker med barnen.
Glöm dock aldrig att verkligen få med även miljön. Gå ej alltför nära föremålet utan placera kameran så att en del av rummet - den del som ger sysselsättningen dess karaktär - kommer med på bilden. Det ger stämning och det kan vara praktiskt nyttigt. Ofta skaffar man ju nytt eller möblerar om. Det är då värdefullt och roligt att ha äldre anordningar kvar i familjealbumet.
Några råd till amatörfotografen
De tekniska svårigheterna att ta trevliga heminteriörer är överkomliga även för en amatör. Allt som behövs är en hygglig kamera och helst en eller två fotolampor, ett enkelt stativ - och tålamod. Lyckas det inte med exponeringen vid första försöket, tar man om efter att ha undersökt tänkbara fel. Kameran blir till avsevärt mera glädje, om man skaffar sig en enkel handledning i fotografering och tränar sig att följa dess råd. Det är alltid mer på fotografen än på kameran det kommer an, hurudana bilderna blir.
En viktig sak är frågan om synvinkeln. Vårt öga har en betydligt större bildvinkel än de flesta kamerors objektiv, dvs. man får i allmänhet på bilden inte med lika mycket i närheten av kameran (särskilt på sidorna) som man själv ser. Är man ägare till en spegelreflexkamera eller en hederlig gammal plåtkamera med mattskiva, kan man på mattskivan kontrollera, hur mycket som kommer med på bilden, och genom att variera kamerans plats kan man pröva sig fram till den lämpligaste placeringen.
Barnfotografering i hemmet
Att fotografera barn - speciellt småbarn - är enligt de flesta yrkesfotografers mening inte alltid så lätt men utomordentligt tacksamt. Barn är naturliga, livliga, obundna av konventionella hänsyn. De agerar impulsivt och är alltid sig själva. De visar sina känslor utan hänsyn till omgivningen: deras öppna glädje är lika hämningslös som deras djupa sorg.
Vare sig man själv tar bilderna av sina barn eller låter en yrkesfotograf ta dem, sker fotograferingen bäst i hemmet. Barnen känner sig tryggast i den omgivning de är vana vid och med sina egna leksaker, och där finns alla förutsättningar att åstadkomma naturliga och levande bilder.
Låt barnet leka, låt det agera fritt och otvunget. Ha tålamod med barnet! Fotografens uppgift är att fånga det lämpligaste ögonblicket. Låt 4-månadersbarnet gripa efter sin skallra, låt 6-månadersbarnet visa sin glädje eller förtvivlan (barn på kort behöver ingalunda alltid skratta!), ta 10-månadersbarnet krypande på golvet och låt ettåringen visa att han kan stå själv.
Hemmet ger också möjlighet att fotografera föräldrar och barn tillsammans. Även då gäller det att i möjligaste mån undvika alla arrangemang. Låt modern lyfta upp sin minsta eller låt fadern hjälpa till att bygga torn med l½-åringen. Låt flickan pyssla med sina dockor och låt pojken leka med sin bil eller sitt flygplan. Men glöm ej heller att fotografera barnet t. ex. när det tvättar sig, äter, klär på sig och lägger sig eller sover - det finns väl ingenting mer rofyllt än ett sovande barn.
När yrkesfotografen kommer
Yrkesfotografens tagningar av barn i hemmiljö kräver ett gott samarbete mellan honom och föräldrarna. Ett gott råd till mödrarna är att inte göra för stor sak av fotograferingen. Det är olämpligt att timmar i förväg varna barnen för fotografens ankomst.
Gör så litet förberedelser som möjligt. Och kom ihåg: barnen skall inte vara högtidsklädda när de fotograferas. De skall vara rena och snygga men inte uppklädda som till mannekänguppvisning. Det gör heller ingenting, om den lilla flickans eller pojkens hår inte är så hundraprocentigt finborstat. Viktigare är då, särskilt i fråga om småbarn, att de är utsövda och inte hungriga. Det gäller därför att överenskomma om rätt tidpunkt för fotograferingen.
Under tagningen bör initiativet alltid överlåtas åt fotografen. Han är tacksam för den hjälp han kan få under förberedelserna, men vid själva fotograferingen skall han få råda - barnet blir bara oroligt och osäkert, om flera personer samtidigt försöker fånga dess uppmärksamhet."
Om fotografering ur Svenskt Husmoderslexikon, 1956.
