lördag 31 oktober 2009

Jack-o'-lantern



Pumpalyktor överallt i dessa dagar! En tämligen ny tradition här i Sverige, men trots allt väldigt effektfull. På ett kick har vi anammat seden att skära ut ansikten i pumpor och sätta in ett ljus.

Traditionen att göra sådana här pumpalyktor, Jack-o'-lanterns, kommer ursprungligen från Irland, och seden spreds vidare med irländska imigranter till USA.

Jack-o'-lantern i folktron
Traditionen kring Jack-o'-lantern går tillbaka till den irländska sägnen om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka. Till slut lovade djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på.

När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och återigen var djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid.

Men när så dagen kom då Jack dog, vägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden.

Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som "Jack med lyktan" ("Jack of the latern" eller "Jack-o'-lantern"), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.

Sägnen hämtad från Wikipedia

Och så har vi då börjat skära ut lyktorna ur pumpor istället, som både är större än en kålrot och lättare att gröpa ur. Och den typiska pumpafärgen har fått ge hela helgen Halloween sin färg.

torsdag 29 oktober 2009

Tiofoto 50 år


1958 bildades den numer legendariska gruppen Tio fotografer. De var ett ganska yvigt gäng unga killar som alla hade valt att försöka leva som reportagefotografer. Detta innebar att de ofta var ute på resor runt om i världen, med eventuella assistenter och studios ensamma och tomma hemma i Sverige.

De beslöt då att försöka skapa sig ett fotografkollektiv med en gemensam lokal i Stockholm. Alltid var det någon av fotograferna hemma och ingen studio eller mörkrum skulle behöva stå tomt. Dessutom fanns möjligheter att skicka hem film från resorna för framkallning och kopiering. Förebilden var den franska bildbyrån Magnum som bildats 1947.

Kollektivet kom att få en enorm betydelse för hur svenskt fotografi utvecklades under andra halvan av 1900-talet.

1959 bildade Tio fotografer bildbyrån Tiofoto som ett gemensamt forum för sin bildförsäljning. Tiofoto kom under årens lopp att, förutom de urspungliga 10, innefatta flera av Sveriges duktigaste fotografer. 2005 köptes Tiofoto upp av bildbyrån
Nordic Photos, den bildbyrå jag ibland vänder mig till när jag av någon anledning inte kan ta en bild själv.



De tio medlemmarna var:
Sten Didrik Bellander
Harry Dittmer
Sven Gillsäter
Hans Hammarskiöld
Rune Hassner
Tore Johnson
Hans Malmberg
Pål-Nils Nilsson
Georg Oddner
Lennart Olson

Vill du veta mer om Tio fotografer ska du läsa Per Lindströms bok Svart på vitt om Tio fotografer från Historiska Media förlag. Jag lovar att det är spännande läsning för den fotointresserade.



Låna på bibliotek eller köp boken här.

(Jag har försökt klura ut vem som tagit bilderna av Tio fotografer, men inte lyckats. Jag äger inte boken, så jag kan inte titta efter, för där står det säkert. Collaget överst kommer från Nordic Photos.)

onsdag 28 oktober 2009

Bilder på höjden

Miras Mirakel

Äntligen!

Något som jag retat mig på något alldeles våldsamt, är att så fort jag velat lägga in stående bilder i min blogg, så har de blivit mycket smalare än de kvadratiska eller liggande.

Gång på gång har jag varit inne och fnulat i HTML-koden för att få det att fungera, men misslyckats varenda gång.

Så var jag av en annan anledning inne och kollade på bloggen
Thorins Trädgård och se! Stående bilder utan tapp i upplösning. Hurray! Hur göööör hon?

Nu har hon berättat det för mig och jag är överlycklig. Tack så hemskt mycket för hjälpen, Marit!

tisdag 27 oktober 2009

Mörkrets makter



Från och med nu och i tre och en halv månad framåt. Ända fram till den 15 februari kommer det att vara mörkt när jag går hem från jobbet.



Kan någon berätta för mig hur man gör för att stå ut?



Just nu, när hela det här mörkret ligger framför oss, så känns det som en totalt bortkastad tid.



Ordet fotografi kommer från grekiskans φως phos (ljus) och γραφίς graphis (pensel), det vill säga att måla med ljus. Hur ska jag kunna måla med ett ljus som inte finns?



Klaga inte över mörkret! Tänd ett ljus! finns det folk som hurtigt säger. Visst. Jag tänder ljus och tänder ljus, men på något vis tycks det inte räcka.



Ok... Som den gammaldags fotograf jag är får jag väl se det som att gå in i mörkrummet, tända den röda fotolyktan och börja slaska lite bland skålarna. I tre och en halv månad.



Gud hjälpe oss nordbor.



måndag 26 oktober 2009

Vingslag runt Berga gård



Berga gård ligger söder om Danderyds kyrka utefter E18 mot Norrtälje. Om man inte vet att den ligger där, är det risk att man missar den när man susar förbi på motorvägen. Det är ett lustigt litet hus. Det lär vara så att det är flera småstugor som byggts ihop, och så här har huset sett ut sedan början av 1800-talet.



Med största sannolikhet låg redan under vikinga- och medeltid en liten gård på platsen.



I mitten av 1960-talet köptes gården in av Danderyds kommun som gav den en genomgripande men pietetsfull renovering. Berga inrymmer nu för tiden en bostadsdel och en liten festvåning med plats för cirka 15 personer.



"Fram till 1570-talet drevs gården som själv­ständigt jordbruk. Då fick Gustaf Baner på Djursholmsgodset Berga i förläning. Gården var ingen större inkomstkälla för godset, men fortsatte att vara ett frälsehemman under Djurs­holmsgodset fram till 1875.



Berga var sedan en självständig bondgård fram till att den siste ägaren, Jacob Nyberg, i mitten av 60-talet sålde gården till dåvarande Danderyds köping. Redan innan kommunen köpte gården splittrades ägorna. Klockarbostaden bröts ur och mark för skola och vägbygge avskiljdes.



I slutet av 1800-talet och en tid framåt användes ett rum i huvudbyggnadens västra flygel som småskola. På 1920-talet spelades de historiska filmerna Karl XII och Gustav Vasa in på Berga. Regissör var John W Brunius och Gösta Ekman d.ä hade huvudrollen."



(Fakta från Danderyds kommun.)

När jag går här på Berga bland alla fallande löv kan jag tydligt höra historiens vingslag. 30 meter bort pågår helt andra vingslag. Nämligen från alla de bilar som försöker använda E18 som start- och landningsbana. Bullerstört skulle en mäklare säga idag. Men nog är här vackert. I alla fall...

Gården kan bokas för mindre fester och sammankomster på telefon 08-568 910 13.

söndag 25 oktober 2009

Bordsskick à la 50-tal...

Den här regntunga helgen har jag överhuvud taget inte stuckit näsan utanför dörren. Jag ägnar mig därför åt lite utlovade rapporter från mitt gamla husmorslexikon från 1956. Dags att lära lite...












Klicka på bilderna så går det bättre att läsa texten!

fredag 23 oktober 2009

Linderfynd?



På vägen hem från jobbet idag slank jag som av en händelse in i den lilla antikaffären Enebybergs Antikbod. Jag brukar titta in där om jag har vägarna förbi. Där brukar finnas ett eller annat kul, även om jag hittills inte köpt något.

När som jag går där och strosar, livrädd för att välta ikull något med min stora kameraväska, får jag plötsligt syn på...

Omisskännlig! Grå och svart! Mönstret! Jag tar den i min hand. Hjärtat bultar. Den är tung, inte så tunn, glasyren är bubblig, skålen skev, osignerad. Men... Det måste ju... Vara...
UNO LINDER!!!



Så här ser den skål med samma mönster ut, som Mor hade. Ett underverk!

Kan den andra vara ett provexemplar? En av de första han gjorde och blev så missnöjd med att han inte ville signera?

Butikens innehavare hade ingen aning. De mindes inte var det fått den ifrån och mindes inte när de packat upp den. Jag vet bara att när jag var där i april eller maj, så fanns den inte där. Det får vara hur det vill med den saken. Jag har bestämt att skålen är av Uno Linder och den fick naturligtvis följa med mig hem.



Den har grå undersida, jämfört med de andra som alla har svart.

Skålen nedan, som jag har hemma, är ännu en av hans fantastiska mästerverk. Högst en millimeter tjock. Med lysande glasyr. En lök.



Jag ber om ursäkt för att jag blev så exalterad över mitt fynd, att jag inte orkade fixa bra ljusförhållanden. Man kan - likt Uno Linder - inte vara på topp jämnt!


torsdag 22 oktober 2009

Fyra felfria band...



Att rota bland bibliotekens utgallrade böcker kan ibland visa sig vara riktigt vinstgivande. En liten exkursion på Kville bibliotek för några år sedan, som jag tyvärr inte ens vet om det finns kvar idag, fick som resultat att jag kom hem med Svenskt Husmoderslexikon från 1956 i fyra felfria band. (Medéns Förlag AB, Stockholm)



Bara omslagen och illustrationerna gör mig alldeles lycklig. I kolofonen står att buckrambandet är formgivet av konstnären Torsten Bergentz. Ordet buckram hade jag aldrig hört förut, så jag blev tvungen att slå upp det, och fick reda på att det är detsamma som klotband. Se där!



Jag har suttit några kvällar och bladat i mina fynd, och hittat både ett och annat värt att dela med mig av. Därför kommer jag nu och då under hösten och vintern som kommer - när utflykter utomhus inte är lika lockande - att ge lite smakprov från dessa böcker. Håll till godo...



Så här står det till exempel att läsa om balkongplantering:

Balkongplantering kallar man den plantering som pryder en balkong i egentlig mening, en altan eller en fönsterlåda.



Och så här ska man se ut! Fluga! Tänk om man kunde få se fler herrar med fluga nu för tiden... Eller pipa.

I kolofonen räknas också upp ett antal tecknare, men jag har inte lyckats utröna vem som har gjort vad. Därför räknar jag upp allihopa, så gör jag inget misstag!

Mai Cederstrand
Georg Lagerstedt
Alf Lannerbeck
Erik Magnusson
Astrid Wester

Snyggt, kul, charmigt och väldigt 50-tal!

Till den här serien hör också Stora Sysselsättningsboken; Det skapande hemmet och Matlexikon. Dessa två böcker har jag inte kunnat få tag på.

Det är både lite lustigt och lite rörande att tänka sig att böcker av den här typen gick våra mammor - vi som är födda på 50-talet - och slog i och hämtade råd ur.

Höstvisa



Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.




Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.



Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.



Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.




Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.



Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Miras Mirakel

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Tove Jansson

tisdag 20 oktober 2009

Sardinen på tunnelbanan



Jag avslutade mitt förra inlägg med en diktstrof av Werner Aspenström. Jag kan ju lika gärna lägga ut hela dikten. Den passar rätt bra i sammanhanget.

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.

Sardinen vill att burken öppnas mot havet.


Just så!

lördag 17 oktober 2009

Varför lever vi inte som Gustav?



Min vän Hasse Slottsträdgårdsmästaren ställde sig igår frågan varför vi inte lever som Gustav Mandelmann. Den långe, rufsige, till synes lycklige trädgårdsmannen från SVT:s Trädgårdsfredag.

Gustav förhåller sig till livet som ett stort barn. Vi har fått se honom lyckligt strosande i sin trädgård med en korg på armen. Ensam eller med sin hustru Marie, med programledaren Pernilla eller med en svansande, glad border collie i hasorna. Eller på alla fyra i ett trädgårdsland med rumpan i vädret, ivrigt nosande på klöver. Famnen full med frukt. Bärande en enorm pumpa. De stora händerna kupade kring en späd planta. Eller med gitarren i famn i sommarskymningen. Alltid leende. Lyckligt förundrad över den här världens goda. Det har blivit vår bild av Gustav Mandelmann. Och varför kan vi inte även vi förhålla oss så till livet?

Men uppriktigt sagt tror jag att den stora gård Gustav och Marie äger, innebär ett sjujäkla slit. Timme efter timme, dag efter dag, år efter år med tungt, smutsigt arbete. Och små stunder där emellan med tillfredsställelse över en god skörd, en vacker rabatt, en lugn dag i solen.

Vad vi skulle kunna tänka oss att avundas Gustav är hans förmåga till lycka över del lilla. Smaken av en frukt, glädjen över att ett litet träd svarar beredvilligt på hans beskäring.

Men jag kan också tänka mig att en man som kan visa en sådan ogrumlad lycka över något, också kan bli precis lika olycklig när något går fel, och att det då är den starka Marie som får träda in och trösta och ställa tillrätta.

Märkligt nog går det just nu en artikelserie i DN om att leva enkelt. Om att kliva av konsumtionshysterin och glädjas åt det lilla. Göra tiden dyrbar. Ägna sig åt det viktiga i livet. Nära och kära.

Många människor - och speciellt då välutbildade, medelålders storstadsmänniskor - vill inte ställa upp längre. Vill inte veta av jakten efter större och dyrare bilar, blankare och alltmer oanvända kök, häftigare och flådigare datorer och mindre och mindre tid. Allt på bekostnad av familjen, relationerna och hälsan.

Det verkar vara en trend, en ny strömning, en ny grön våg. På gott och ont. På landet - på landsbygden - lever många människor så här redan. Enkelt, nära naturen, och många har helt enkelt inte råd med det där senaste, blankaste, dyraste.

Men Gustav - den gode mannen - väcker en dröm och en längtan hos oss. Lika djupt spirande som trädets rötter. Vi är inte skapta för att bo som sillar i en stad.

"Sardinen vill att burken öppnas mot havet..."

(Bilden på Gustav har jag korpat från Hasse, min vän som är Gustavs vän, så har jag i alla fall inte snott den någon annanstans ifrån... Jag gjorde det utan att fråga. Hoppas jag fick...)

fredag 16 oktober 2009

Svartvitt foto med färgklick

Bloggvännen Gabrielle skrev i en kommentar till mitt inlägg Under natten regn och 11 sekundmeter... att hon ville lära sig hur man får färg på en detalj i ett annars svartvitt foto.

Därför tänkte jag ge en liten snabblektion i denna inte alltför svåra men ändå ganska petiga process. Jag arbetar i Photoshop.



Välj en bild där den detalj i färg som du vill behålla är någorlunda klart avgränsad mot omgivningen. Annars är risken stor att du får sitta och peta med småverktyg halva natten!!!



Skapa en kopia av bakgrundslagret och se till att kopian är markerad.



Gå in på Bild - Justeringar och välj Nyans/mättnad.

Dra mättnaden till -100 för en helt svartvit bakgrund eller cirka -88 för en bakgrund med en svag färgton.

Välj sedan suddgummit i verktygspaletten och sudda fram din färgdetalj i det svartvita lagret. Om du har valt en "spretig" färgdetalj att behålla, är det nu du kommer att upptäcka att det kan bli lite pilligt. Ändra storlek på sudden, så att du kommer åt överallt.



När du är nöjd med din bild lägger du samman lagren och beskär som vanligt. Glöm inte att döpa om bilden så att inte originalet försvinner. Lycka till!