Antagligen kommer jag att få nog och övernog av denna gulblommande ört vad det lider. Men nog är det något alldeles speciellt med den första! Äsch förresten. Jag gillar maskrosor. De är som - vad var det Lars Krantz sa om ringblomman - naiva och framgångsrika...
Denna den andra sommartidskvällen för i år, när jag var ute och smååkte i helt andra ärenden, passerade jag Sollentuna och fick syn på en skylt där det stod Edsbergs slott. Jag har åkt den vägen många gånger och vetat om att det låg där inne, men aldrig gett mej tid att åka in.
Klockan var en del och skymningen började falla, men jag tänkte att jag bara måste. Bara måste stanna till och titta. Och det gjorde jag. Och jag blev inte besviken. Det blev en förfärlig massa bilder i fallande mörker, men jag hoppas ni står ut. Och inget stativ hade jag... Men de tål ändå att klickas på för förstoring...
Edsbergs slott ligger vid Edsviken, en smal vik av Östersjön norr om Stockholm. Där slottet nu ligger, låg förut Edsbergs gård som uppfördes i mitten av 1600-talet av en proviantmästare Henrik Olofsson.
Senare övertogs gården av greve Gabriel Bengtsson Oxenstierna och efter det av släkten Rudbeck som 1760 ersatte det gamla trähuset med ett mer gediget stenhus i förenklad fransk rokoko.
Sollentuna kommun köpte slottet 1959 och har under senare år renoverat det och inrett en festvåning. Det går att boka festvåningen för såvittifall man skulle vilja ägna sej åt festivitas i ståndsmässig miljö.
Huset och parken verkar väldigt välhållna och där fanns en liten allé av knuthamlade lindar i cypressform. Slottsträdgårdsmästaren vet nog exakt vad det är för sort...?
Sedan 1959 bedrivs högre musikutbildning på slottet, en verksamhet som är en del av Kungliga Musikhögskolan. Inom slottsområdet finns också Edsviks Konsthall. Men när jag kom så långt hade mörkret fallit, och dessutom är det värt ett alldeles eget inlägg.
Så. Nu är det bara att scolla på...
Ett bord av en gammal kvarnsten. Vackert.
Edsviken med Nackamasterna glimmande i fonden...
Faktauppgifterna har jag hämtat från Wikipedia. Det fanns en informationstavla i parken, men den var så urblekt att den i stort sett var oläsbar. Det gick att ana sej till en gammal skiss över vad som såg ut som en fantastisk barockpark.
Skyigt, 7 grader, 5 sekundmeter.
Detta blev resultatet av botaniserandet på Ulriksdals slottsträdgård. En något annan färgskala än min vanliga. Nu återstår nerpetandet i såjorden. Och säg det onda som inte för något gott med sej... Alla mina stora, dyra fotoskålar som jag aldrig mer kommer att använda i något mörkrum, fungerar utmärkt som sålådor!!!
Tack snälla H för frötips!
Det är rätt kul att emellanåt kolla på statistiken för Miras Mirakel. Besöksskaran växer sakta men säkert, och det gör mej väldigt glad. Det ger mej mod och lust att fortsätta att berätta om tillvarons små och stora mirakel.
Något som är extra kul, är att gå in och titta på vilka sökord som lett till besök på min blogg. Det allra vanligaste är Miras Mirakel, någon som vet att jag finns, men glömt adressen. De näst vanligaste är faktiskt Kaknästornet och Cedergrenska tornet.
Till de mest udda hör Tändkulemotor, Baskemöllakavring och - tro det eller ej - Mina träskor! Detta får mej att fnissa lite åt Fundera Grönt, som i sin blogg för ett tag sedan berättade om hur någon Googlat på Grönt snor och hamnat hos henne(!).
Och för en och en halv timme sedan fick jag nio besök på raken, från olika delar av landet, som med bara några minuters mellanrum Googlat på ordet Mirakel och hamnat hos mej. Kan någon berätta för mej vad som hände just då?
Bloggosfären är bara så underbar!!! Ha en skön dag allihopa!
Ut i vida världen, illustration till Julbocken, 1907.John Bauer har funnits i mitt liv sen jag var alldeles liten. Minnen av Mommo som läste ur Bland tomtar och troll, sagoböckerna fyllda av bilder, spänning och alldeles lagom skräckblandad förtjusning. Där fanns sagorna om prinsessan Tuvstarr och den stora älgen, om Lille Vill Vallareman, Pojken med solögonen, Prinsen som red ut under månen och där fanns bilderna av den stora, vackra, vita hästen, trollen, de högresta granarna och de bumliga, mossbevuxna stenarna. John Bauer blev ett namn förknippat med saga, spänning och fantasi.
Och konstigt nog minns man sällan vem som skrev sagorna - bara vem som gjort illustrationerna... (Med min inneboende, pedagogiska ådra har jag försökt råda bot på det här...)
Alvina ur Trollkalens kappa, Anna Wahlenberg, Bland tomtar och troll, 1912.
När trollmor skötte kungens storbyk, Elsa Beskow, Bland tomtar och troll, 1914.Huset som stod "modell" för den här målningen har jag sett i verkligheten. Det står i Stadsparken i Jönköping.
Jungfrun i rosiga molnens borg, Harald Östenson, Guldslottet, 1911.
Sagan om de fyra stortrollen och lille Vill Vallareman, Cyrus Granér, Bland tomtar och troll, 1909.
Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr. Helge Kjellin, Bland tomtar och troll, 1913.
Ett antal år senare i mitt liv hade jag den stora förmånen att arbeta på Jönköpings läns museum. Det museum där de allra flesta av Bauers teckningar finns. Det måste ha varit 1982, 100 år efter Bauers födelse, som museet hade den stora Bauerutställningen. Det var fantastiskt mycket som fanns att se i arkiven. Teckningar, skisser, akvareller. Jag som älskade Bauer redan innan, älskade honom än mera nu.
En lite lustig historia kan jag nog kosta på mej att berätta så här många år senare... Det skulle ordnas med presskonferens med lunch inför den högtidliga invigningen av utställningen. Jag ombads att kontakta lokalradion. Tanken var väl att det skulle komma en reporter eller kanske två.
Det kom tio personer från radion. Museifolket gjorde stora ögon och såg lätt förtvivlade ut, maten skulle inte räcka, men man kunde ju inte gärna skicka tillbaka representanter från media. Hursom, någon skickades i ilfart för att köpa mera bröd och mineralvatten och alla glada och hungriga reportrar och fotografer slog sej till slut ner för att äta. Ivrigt mumsande utbrister reportern L, för övrigt en god vän till mej: -Mat är gott! Minner mej om Bauer!
Självporträtt, Volterra 1908.
John Bauer föddes 1882 i Jönköping och studerade sedan konst vid Althins målarskola och Konstakademien i Stockholm. 1906 gifter han sej med sin stora kärlek Ester Ellqvist. Hon stod modell för de flesta av hans sagoprinsessor.
Dubbelporträtt av John och Ester, 1918.
1907 utkommer den första Bland tomtar och troll. John Bauer fortsätter med illustrationsuppdrag och utsmyckningar, bland annat gör han ett förslag till utsmyckning av vigselrummet i Stockholms rådhus.
1915 gör han de sista illustrationerna för Bland tomtar och troll. Den 20 november 1918 går John och Ester och deras son Bengt ombord på kanalbåten Per Brahe, som förliser i en storm på Vättern. Alla ombord följer fartyget i djupet. John Bauer var då 36 år...
Freja och Svipdag, Viktor Rydberg, Fädernas gudasaga.
(Bilder från nätet. Fakta från boken John Bauer - en konstnär och hans sagovärld, Bokförlaget Bra Böcker, 1982. Utgiven 100 år efter konstnärens födelse. Med text av bland andra min gamle chef, Gunnar Lindqvist.)
