Melankoli

Det finns en alldeles speciell stämning på övergivna platser. Oavsett de är övergivna för gott eller övergivna för säsongen.

Så är det med det här bryggcaféet tillika sjömacken. Om jag blundar kan jag höra vågskvalp, måsar och hoppilandkallar och känna doften av diesel och kaffe. Men nu, så här i slutet på januari, är det svidande tyst, råkallt och tomt.

Jag gillar den här tystlåtna känslan av melankoli. Människors kvarglömda saker. Platser kan vara väl förberedda för sin övervintring eller så ser de ut att ha blivit lämnade i all hast. Någon sorts "kommer strax" som blivit bortglömt...

Utsikt 090130

Mulet. En minusgrad. Vindstilla.

Jag ville det skulle vara vackert...

Nu fryser hjärtat igen...

Mera rutor...

Jag blev så inspirerad av mitt förra inlägg med rutor och tweed att jag blev tvungen att gå och rota fram den här gamla kartan med skotska klanmönster. Jag har fått den av en vän som hämtat hem den från ort och ställe. Fascinerande...

Att åka till Skottland är en dröm som jag ska se till går i uppfyllelse någon gång. Kanske kan jag få med mej lite tyger hem, och garner... och bilder.

Träd och gren, blad och sten

Det finns någonting i den här färgskalan som jag älskar. Den får mej att känna lugn ända in i själen.

Märkligt då att jag envisas med att klä mej i svart... Feghet? Sorg? Vana? Varför klär sej reklamfolk, musiker, arkitekter och annat löst folk alltid i svart? Ett sätt att visa tillhörighet? Vara svår? Dyster?

Märkligt. Jag kan inte svara på det...

Vardagskväll i timmerkojan...

Det är kväll. Brasan sprakar, fotogenlampan susar, vi är sömniga och mätta i magarna och far läser högt. På bredaste värmländska...

OLA Å BÔRA I MYRA
Text: Axel Frithiofson

Han Per Jansas Ola ä åtti år
å kärnga hass åttifyra,
De bor i fjälla dit spôr knafft når
på ett tôrp di kaller för Myra.

De böler mä jola på all'de vis
å mûrker mä finnskäggslôtten
å töler å har både krötter å gris
för evetten ä de sôm knôtten.

Han Ola ä litten å krokut å sne
å räcker snött faten på dôra,
se umaka par int ôft en får se
för se lang sôm e flaggstång ä Bôra.

Å Bôra ä körkle å läser å ber
å Ola han knarter å svär
men haller ihop jämt sôm langhalm å ler
dä gär de i alla (slags) vär.

Nä'de sätter å sår mener Myr-Bôra på:
"dä ä Gu' som gir växta på jola,
du ska be du ska trû för hör näv sôm du sår"
"Vesst fanken i vall", sejjer Ola.

Dä va ett tå åra dä stogg i ett bla
att dä snart skull bli yttersta domen
å Bôra ho las å ho sang å ho ba
se en kväll togg dä sotell i ommen:

Å dommen, du Ola ho Myr-Bôra skrek
nå dä knatter å small ôpp i tuten
Ja jäken ansprätta tyckt Ola litt blek
nu ä dä nock sista minuten.

Se feck ve en präst här i sockna ett tag,
sûm prädik se han rakt kunn ha kiktn
å en gang nä ja va ûpp te Myra ett slag
jä unnersch mä Bôra höss ho liktn.

"Å käre du barn tocken kär te å tal
finns int mak te" sa Bôra "på jola"
"Nej te å var se litten å smal
ä han jäkli i sanning" sa Ola.

För se haller i hopp jämt sum långhalm å ler
dä jär de i alla (slags) vär
å int märker Ola att Bôra ho ber
å int Bôra att Ola han svär.

Kentauren

Utsikt 090126

Mulet. 1 plusgrad. Vindstilla.

Engelbrekt i dimma

På min utfärd igår till Observatoriemuseet passerade jag även Engelbrektskyrkan, som ligger mellan Birger Jarlsgatan och Valhallavägen i Stockholm. Den skymtade också i diset uppifrån Observatorielunden.

En fascinerande byggnad. Byggd 1914 med Lars Israel Wahlman som arkitekt och med jugend som uttalat formspråk. Den är väl värd att skådas på närmare håll. Jag återkommer!

Det verkar helt klart som om jag måste lägga till en etikett i min redan digra samling: Arkitektur.

Observatoriemuseet

Dagens museibesök gick till Observatoriemuseet, som ligger i Observatorielunden i Stockholm. Observatorielunden är en av de kullar som finns kvar av Brunkebergsåsen, som förr sträckte sej tvärs igenom Norrmalm i nord-sydlig riktning.

Byggnaden uppfördes, med början 1748, på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien för att inrymma akademiens forskning, administration, samlingar och bibliotek. Arkitekt var Carl Hårleman. Pehr Wargentin blev akademiens förste ständige sekreterare och också observatoriets förste föreståndare.

I slutet av 1800-talet börjar så observationsförhållandena försämras på grund av en alltmer smutsig luft, och man börjar diskutera om ett nytt observatorium måste byggas. På 1700-talet låg Observatorielunden mer eller mindre ute på landet. 1929/30 flyttas så astronomernas verksamhet till det nya observatoriet i Saltsjöbaden.

Efter åtskilliga renoveringar öppnades observatoriet igen den 20 september 1991, nu som museum.

1999 blir Vetenskapsakademien åter observatoriets ägare och driver nu museet i denna naturvetenskapens kulturbyggnad.

Detta är i sanning en byggnad man närmar sej med vördnad.

Stockholms nollmeridian. Klicka på översta bilden för att se den större så kan du läsa texten.




Mer eller mindre andlös stiger jag in i museet, betalar min biljett och får veta att en visning börjar om 12 minuter. Jag, som egentligen inte tycker om att bli omkringföst på visningar, mulnar en smula, men tänker ändå att det får väl gå, om det är enda möjligheten att se museet. Alltid får jag väl reda på något intressant som jag inte kan läsa mej till.



Jag använder minuterna till att titta på utställningen "Är det någon där?" som handlar om sökandet efter liv i universum, från 1600-talet till dagens SETI-forskning.



Den lokal som jag för ett antal år sedan, tillsammans med mina arbetskamrater, besökte för en konferens, har gjorts om till utställningshall. Jo, museet går att hyra för konferenser. Vi gjorde det. Trevligt!

Det var en välgjord och spännande utställning. Så länge människan har kunnat, så har hon kikat upp i rymderna och undrat -Är det någon där?


Tomas Wright of Durham, Original Hypothesis or New Hypothesis of Universe.


Galileo Galilei, Sidereus Nuncius


Heliocentriska världsbilden 1660. Andresa Cellarius Harmonia Macrocosmia.

Bernard de Fontenelle. Samtal om världarnas mångfald. 1686. Om den heliocentriska världsbilden för en bredare allmänhet.

Fram till den här tiden hade både vetenskap och kyrka varit övertygade om att solen och alla planeterna kretsade runt jorden. Galileo Galilei greps till och med av inkvisitionen och fick sitta i husarrest för sina teorier om solen som medelpunkt.

Seti Home. Seti - (Seach for Extra Terrestial Intelligence) Ett antal hemdatorer kopplas ihop och söker genom signaler från universum för att se om de kan innehålla någon sorts tecken från intelligenta livsformer.

SEST. En modell av Swedish-ESO SUB Millimetre Telescope.

Det visade sej att den guide vi fått var en synnerligen trevlig, duktig och väl påläst museilärare, så jag ångrade inte för ett ögonblick att jag gått med på visningen.



Om blixten slår ner i sand, så kan så kallade blixtrör bildas. Hettan gör helt enkelt att sanden ombildas till glas.

Förutom astronomiska observationer bedrevs även väderobservationer och tidmätningar vid Stockholms observatorium.

Det häftiga planetariet från 1700-talet som jag plåtat förut. Ett kärt återseende.

En modell som visar observationerna vid Venuspassagen 1761.

Det alldeles nyöppnade naturaliekabinettet. Naturalierna har fått komma tillbaka till observatoriet.

På väg upp mot kupolen.

Kupoltaket.

På tisdagar och torsdagar kl. 18–21 kan man få visning av museet som varvas med observation av stjärnhimlen från kupolen vid klart väder (och så länge det är mörkt vid den tiden). Kupol och teleskop visas även om det är mulet.

På det hela taget så är Observatoriemuseet ett intressant och trivsamt museum, som jag gärna hade gått längre på. När den trevlige guiden förstod att jag var väldigt intresserad, blev jag till och med erbjuden att följa med på nästa visning också. Tyvärr räckte inte tiden.

Jag får gå dit igen. Och då se till att jag tar mer kontanter med mej, jag hittade böcker jag ville köpa, och museet tar inte kort.



Himlavalvet hade stängt, så det blev ingen fika för mej. Jag gick hem i duggregnet, nöjd och glad med mitt museibesök och med kameran full av bilder.