2008 var ett innehållsrikt år. Jag har inte befunnit mej i bloggvärlden särskilt länge, men inte desto mindre har bloggandet blivit en värdefull plattform för kommunikation och en källa till kreativitet, glädje och eftertanke.
Jag vill önska alla mina nya och gamla vänner ett Gott 2009 och tacka för alla trevliga och roliga mail och kommentarer.
Nu gläntar vi på dörren till det nya året och jag hoppas att det blir ett spännande och fint år för er alla!
En film som påvekade mej väldigt starkt när jag var barn var Född fri, filmen om lejonet Elsa. Jag tyckte den var oerhört spännande och inte så lite otäck.
I det lilla samhälle där jag växte upp - som idag mest är en sovande liten by - fanns tre mataffärer, mejeri, skomakare, charkuteri, bageri, bokhandel, två banker, färghandel och två hotell. I bottenvåningen på Stora hotellet fanns en biograf, och det var en stor händelse att få gå dit och se film. Född fri blev en sådan upplevelse som levde kvar länge.
1963 gjordes en bilderbok (Elsa - En sann berättelse om lejonungen Elsa. Bonniers förlag. Övers. Karin Jacobsson) som jag och min syster fick. Jag minns inte längre om vi fick boken först och såg filmen sen eller om vi fick boken efter vi sett filmen.
Den sanna berättelsen om lejonet Elsa skrevs 1960 av Joy Adamson som var en österrikisk-brittisk konstnär och författare. Hon var gift med den brittiske viltvårdaren George Adamson och levde med honom i Kenya, där hon ägnade sig åt vilda djur och växter.
Efter att George - i självförsvar - skjutit en lejonhona, tog paret hand om en av lejoninnans ungar, som de kallade Elsa. Att ha en fullvuxen lejoninna som husdjur visade sig tämligen problematiskt, och de började träna Elsa för att återvända till ett liv i vilt tillstånd.
Joy Adamson berättade om detta i romanen Born Free (Född fri - Berättelsen om lejonet Elsa 1960) som blev en bestseller i början av 1960-talet, och uppföljaren Living Free (Leva fri - historien om lejoninnan Elsa och hennes ungar 1961).
Boken har filmats flera gånger, första gången var 1966 (Born free med Virginia McKenna och Bill Travers i huvudrollerna).
Filmmusiken till 1966 års version - som var den jag såg - gjordes av John Barry, en legendarisk filmmusikkompositör. Han har bland annat gjort musiken till Dansar med vargar, Mitt Afrika och flera Bondfilmer. Jag älskade titelmelodin till Född fri med mitt lilla flickhjärtas hela frihetslängtan; Born free, as free as the wind blows. As free as the grass grows. Born free to follow your heart...
Har suttit i nu jul med kartongvis med gamla bilder från morfars samlingar. Gamla släktingar, dagboksanteckningar, bilder från morfars och mormors barndom.
En två decimeter hög packe till med häften med morfars memoarer som Ninna måste skriva rent innan vi kan lägga ut. Hundratals bilder från cykelsemestrar, fotvandringar eller som mor och far: på motorcykel. I tält i Norge. Bilder på en get som försöker stjäla matsäcken och som till slut springer iväg med kaffepannan på huvudet.
Morfars släktforskning som följer en släktgren till Brita i Moga (Almunge) på 1600-talet. Bilder från Forsbacka där morfar arbetade. Gammalt gruvfolk.
Vill åka till Forsbacka, vill åka till Svärta gård, Vreta utanför Nyköping, till Storängen i Nacka och till Äppelvikstorget 10 där de bodde när Mor föddes. Kanske finns huset kvar... Vill följa i spåren tillbaka. Höra rösterna, se skuggorna, följa... Upptäcktsresande.
Morfar vid det stora hjulet
Mormors far och mor ombord på Frykenångaren Selma Lagerlöf, där mormorsfar var kapten.
Forsbackagubbar. Förman och patron? Morfar bakom kameran.
Många bilder behöver vi hjälp med. Var är det här?
Morfars syster Signe på Solbacka på Mörkö. Bodde de där? Var de på besök? Vems är stugan?
Snart, snart kommer det mera spännande material på Heijkornbloggen!
Så har då julen kommit och gått. En räcka av dagar med nära och kära. Lagom mycket mat och lagom många platta paket.
På julaftonskvällen gick solen ner i en kaskad av gyllenljus som nästan inte går att se någon annanstans än i Bohuslän.
På julnatten fick den älskade hunden en hjärnblödning. Han kom till oss en julafton, och han höll på att gå ifrån oss på julafton nio år senare.
Idag är han klarögd och ganska pigg. Han har inte riktigt styrsel på sin högra sida och han släpar höger framtass, men han verkar inte ha ont och klarar till och med trappan utan hjälp. Igår fick vi bära honom upp och ner.
Man får en tankeställare. En älskad varelse. Ett skört, gammalt liv. Hassel.
Jag kan ha varit åtta eller nio år då jag först fick syn på den här boken i vår lilla bokhandel. Jag Ville Ha Den. Jag önskade mej den i födelsedagspresent. Men den kostade mycket pengar, så jag fick vänta på den ett helt år.
Vilken lycka det var när jag äntligen fick den. Ren fröjd. I dubbel bemärkelse stjärnögd kröp jag upp i min säng och bläddrade och läste, om och om igen, tills jag i stort sett kunde den utantill. Jag fick lära mej om stjärnor och kometer, nebulosor och galaxer och hur långt vetenskapen hade hunnit då. Boken var utgiven 1964.
Jag fantiserade, strök med fingrarna över bilderna och smög ut i stjärnenatten för att se vad jag kunde känna igen...
Ett stort intresse grundlades då. Astronomi. För en liten flicka.
Jag hade inte så många kompisar. Dom andra flickorna lekte med Barbie...
"Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden, för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen, och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så."
Bo Setterlind
Här borde du ha sovit! Men hur ofta skulle vi kunnat hälsa på dej då?
I väntan på solens återkomst hittade jag en sajt som kan hjälpa till lite vid nedräkningen. (Om man bortser från att det fortfarande tycks vara midnattssol ovan polcirkeln.) Väderkamerafliken var också rätt intressant...
Min mormors och morfars moster, Ellen Heijkorn, har skrivit musiken till sången Nu så kommer julen som spelats i Karl Bertil Jonssons julafton i TV varenda jul sedan 1975...
Morfar, som jag berättat om i ett tidigare inlägg, skrev memoarer. Dels gjorde han samtida anteckningar från sina resor och vandringar, dels satt han på gamla dar, i början av 50-talet, och såg tillbaka, bland annat på sin barndom.
Min syster, som bloggar på Ordagrannt har börjat skriva rent morfars memoarer, som alla är tätt, tätt nedskrivna på kartoteksblad. Nu har vi börjat lägga ut texterna på hennes blogg. (Uppdaterat: Familjen Heijkorn har fått en egen blogg. Se inlägget ovan!) Det är historia, det är tidsdokument, det är spännande. Eftersom det är ganska långa texter har vi valt att lägga in dom i flera inlägg med olika kapitelrubriker, och jag kommer att länka till texterna här på Miras Mirakel. Vi - min syster och jag - tycker det vore roligt om fler än vi fick möjlighet att läsa dessa personliga tidsskildringar.
Här följer nu På Fjällgatan, nedskrivet i slutet på 1940-talet, början av 1950-talet.
På Fjällgatan Om utsikten över Stockholms Ström, gamla kåkar på Söder, positivhalare och trevliga raviner.
Upptäcktsfärder Om Barnängen, Nackanäs och Stockholms vildmarker.
Dihlströmmarna Om filantropiska inrättningar, makadam, trashanksgubbar, trångboddhet och 150 omgångar våta paltor.
Om minnen Om livsåskådningar, dåligt komihåg, Anna i mjölkaffären, hur jag hamnade i elementarskola för flickor och kryssaren Baltimore.
Tack till Slottsträdgårdsmästaren som vänligen lånat ut sex av sina bilder från några adresser på Söder, där hans familjeföretag hade hand om skötseln en gång i tiden.
