söndag 30 november 2008

Så var november avklarad...



Jag lämnar november, denna gråaste av de grå, med en bild som idag gav mej en liten känsla av hopp. Grått i grått. Men ser ni? Hasseln har redan satt sina hängen!

lördag 29 november 2008

Fjärilshuset i Hagaparken

Jag har bestämt mej för att jag varje helg måste ta mej ut och kolla på nånting för att inte börja ingå i komposten...

Idag funderade jag på Fjärilshuset i Hagaparken. Trots att jag bott i Stockholmstrakten sen '78 (med korta undantag) så har jag aldrig varit där.

Jag hyste vissa farhågor om att där skulle vara fullt med barn som hade för avsikt att leka Mowgli i regnskogen, så jag begav mej dit tidigt. Och det var nog klokt... Det var bara några små där som sprang och skrek.

Vart tog det där storögda insupandet av naturupplevelse vägen, som jag ägnade mej åt när jag var liten? Hursom... kanske besöket har kunnat väcka ett gryende naturintresse hos någon av de småknoddar som var där idag.

Och - Ja, Hasse - jag fick imma på linsen...











Den här fjärilen satt ovanpå bladet...



Det var skönt att få sej lite värme och många fjärilar fick jag se, men det var lite för mycket krimskramsbutik utanför och i caféet spelades julmusik, så det blev ingen fika för mej...

Tvivelaktiga juldekorationer...




Jingle... balls?

Obligatoriska grönsaker



Marsipan?





Inte särskilt silkesmjuk... nej!

Dom glodde på mej...



Hagaparken








fredag 28 november 2008

Gyllene snittet



Jag har ett bra tag tänkt att jag skulle ge mej på en förklaring av det gyllene snittet, som är en proportion som jag länge har varit väldigt fascinerad av. Jag har läst i många böcker och googlat många sidor, och inser att man måste ge sej in i den högre matematiken för att helt förklara vad gyllene snittet egentligen innebär. Men så hittade jag en helt liten bok, Gyllene Snittet - naturens största hemlighet, av Scott Olsen (Schibsted förlag), som ändå rätt bra förklarar vad det hela innebär. Så här står det i förordet:

"Det gyllene snittet är också känt som fi eller phi, det gyllene medelvärdet eller gyllene förhållandet och är bland de elegantaste och vackraste proportionerna i universum. Det definieras som en linje delad i två olika delar, så att förhållandet mellan den kortare delen och den längre delen är samma som det mellan den längre delen och helheten.
 


Överallt i naturen dyker det upp; i vatten, DNA, proportionerna för fiskar och fjärilar och antalet tänder vi har - och även inom arkitektur, musik, filosofi och matematik." Till och med vårt eget solsystem är i många stycken uppbyggt efter den gyllene proportionen.



Leonardo från Pisa (1170-1250), mer känd som Fibonacci, presenterade genom sin talföljd: 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55, 89, 144, 233, 377 o.s.v. där varje tal är summan av de två föregående, på ett förbluffande enkelt sätt naturens uttryck av det gyllene snittet. Fibonaccis tal återkommer i binas släktträd, aktiemarknaders fluktuationsmönster, molnformationer, hur växter placerar sina blad och hur kottar och kronärtsskockor är uppbyggda.
Människan har i långa tider använt sej av det gyllene snittet i arkitektur och formgivning. Parthenon, katedralen i Chartres, musikinstrument, amforor, tändsticksaskar, fotbollar(!), cigarettpaket - ja till och med i våra eviga följeslagare, kreditkorten.
Olsen avslutar sin bok så här: "Bevarad i alla delar av kosmos, på alla nivåer, förenar den med oändlig variation den ordnade proportionella symmetrin, och förenar delar och helhet från det stora ner till det lilla och tillbaka upp igen..."




Själv beskär jag gärna mina bilder i gyllene snittet enligt Fibonaccis talföljd, till exempel 13x21 eller 21x34. (Dock inte här på bloggen, där jag valt mitt andra favoritformat, kvadraten. Kvadraten anses vara ett tämligen tråkigt och statiskt format, och därför ser jag det som en utmaning. Och tänk på alla Hasselbladsfotografer, som älskar det...)

Bilder (förutom min egen måne) från Wikimedia Commons.

torsdag 27 november 2008

Raka vägen tillbaka till mammas ratatouille...


Jag har funderat en hel del på det här med bilder genom åren. Hur bilder påverkar oss. För det gör dom, vare sej vi vill eller inte.

Främst har jag tänkt på det här med avsikten med bilder. Vem är avsändare och vad vill han att jag ska göra eller tänka när jag ser hans bild? Vill han bara ge mej en skönhetsupplevelse? Få mej att känna mej glad? Eller vill han provocera? Kanske rent av få mej att känna avsmak? Eller är han reklammakare och vill få mej att köpa något?

För att inte sunka ihop fullständigt igår, så gick jag och hyrde filmen Råttatouille. Måste få se något välgjort och till intet förpliktigande... I den finns i alla fall en scen där lille råttkocken Remy lagar en ratatouille till den kräsne matkritikern Ego. Den sure kritikern tar en tugga och... i nästa scen får vi se pojken Ego som står i sitt föräldrahem på landet med solen snett lysande in genom dörren. Han går in och hans mor serverar en hemlagad ratatouille som får hans ögon att tåras av lycka. Mammas ratatouille... Precis så vill reklammakarna att vi ska reagera på deras bilder. Raka vägen tillbaka till mammas ratatouille...

Reklammakarna vet exakt vilka av våra personliga associationer de ska spinna på. De jobbar med färger och symboler, de spelar på våra känslor. Och vi sväljer - och köper.

(Nog kan ni gissa vad dom vill sälja i bilden ovan. Och vilka känslor och värderingar det är dom spelar på.)

onsdag 26 november 2008

Med en dåres envishet...







...försöker jag hitta något vackert i den här årstiden.

Rimfrost

Korv i Kåseberga

Vi hade fest en kväll.
Supé med inga andra inbjudna än oss två...

Affären skulle stänga, klockan var fem i sex. Dessutom skulle affären läggas ner, så utbudet var - vad ska jag säga - torftigt.

Skymningen drog med sina gråmankar över horisonten.

Man samlar mat...
Längst ner i en korg, det lilla butiken kan erbjuda.

1 tetra mjölk
1 paket grillkorvar - Scans
1 paket färdigstekta köttbullar
1 mjukost i tub

Vi dukade i bilen. Vit duk, kandelabrar, pianomusik. Längst ut på piren med helljuset mot, tja - Tyskland.

Gråmankarna kom närmare. Kattor, måsar och konfunderade fiskare.

Aldrig har en klunk mjölk direkt ur tetran smakat så gott...

Vad är viktigt?



Ibland, när livet och tillvaron känns rostig eller rörig, kanske man skulle ta och ställa sej några enkla frågor och fundera på vad svaren skulle innebära om man tog dom på allvar...
  • Vad gör jag, som jag inte vill göra?
  • Är det något jag skulle vilja göra, som jag inte gör?
  • Finns det något jag håller på med, som jag kanske vill ägna ännu mer tid åt?
Kanske man upptäcker att man av någon underlig anledning håller på med helt fel saker...

måndag 24 november 2008

Natrium





Vintern skulle kunna vara vacker!
Men kan någon tala om för mej varför herrar stadsplanerare och herrar tekniskakontoretfolk smäller upp illgula gatlyktor överallt som får snön att se ut som senapsgas på vintern och lövverket som om det drabbats av ödesdiger gulsot på sommaren... Nej förresten... Säg ingenting... Jag vet. Det är billigt.

"En natriumlampa är en typ av gasurladdningslampa som använder exciterat natrium i gasform för att producera ljus. Det finns två huvudtyper av natriumlampor: lågtrycks- respektive högtrycksnatriumlampor.

Natriumlampor är mycket energisnåla jämfört med andra ljuskällor och har därför kommit att användas i stor skala som gatubelysning. Karakteristiskt är det gulaktiga skenet..." (Wikipedia)

söndag 23 november 2008

Novemberbilden





Så var de fem finalisterna klara i Slottsträdgårdsmästarens fototävling och jag har fått löfte att avslöja vilken bild som var min. Jag presenterar den här tillsammans med ett par andra bilder jag tog samma grådismorgon.

Missa nu inte att rösta på er favorit och lycka till ni som nått den hedervärda finalen...

Hunden som hatade kameran





Spelar ingen roll hur snabb jag är, han hinner alltid ut ur bild. Och att ta en skön hundpromenad med kameran finns bara inte. Hunden mår dåligt om så kameran bara hänger på axeln...

Ölv!



Och när det sen kommer ett mail med en bild på en alldeles tvättäkta ölv, då kan det ju inte bli bättre. Här kan du läsa om vilka ölvarna är...

Man får hålla sej inomhus och testa närgränser