onsdag 21 maj 2008

Du är jag

Ibland, i millisekundsnabba glimtar, ser jag sammanhangen. Ser hur världarna löper in i och ut ur varandra. Hur vi lever mitt i multiversum utan att vara medvetna om det. Mitt i solglimtarna över en gräsmatta ser jag hur uratomerna dallrar och anar tidstunnlarna mellan våra världar.

Under det ögonblick det tar skogshuggaren att vända sej om och lägga sin nysågade timmerstock åt sidan, hinner jag leva hela min barndom i den tidsålder som är här och nu för trettio år sedan. Ser det lilla barnet förtoendefullt sitta på den varma, barrtäckta marken och leka med sina kottar. Ögonblicket senare är bilden borta. Världen blir platt igen, men solen glänser och finns kvar.

Kvar i mitt bröst finns också en skälvande känsla, svår att fånga, känslan av att ha uppfattat något oerhört. Ett glapp, ett fönster, en reva rakt in i tiden.

Ett möte
En trädgård
Ett litet barn, en flicka på fem, sex år, självklar
En vuxen kvinna, mörkrädd, barnlös
Barnet är sysselsatt med att bygga en hage åt sina djur
Kvinnan på förundrad upptäcktsfärd
Plötsligt ser de varandra.
Stannar upp i sina förehavanden och tiden stannar
Barnets blick i kvinnans, uråldrig, forskande
Kvinnans blick i barnets, frågande, igenkännande.

Miljön är för båda hemtam.
För barnet är den nuet, världen, alltings mittpunkt.
För kvinnan, det passerade, ett paradise lost med stänk av svidande saknad.

Det går en sekund, en eon, en livstid.
Barnets blick i kvinnans,
Kvinnans blick i barnets.
Tiden knyter sig, vindlar och rätar åter ut sig.

Utan ord men med all självklarhet i världen säger båda samtidigt

Du är jag.

tisdag 20 maj 2008

Stanna!





fredag 16 maj 2008

Spår







Stillastående tid med damm och gamla tankar glidande i luften
Toner av tid och färg ut och in i rum
En livstids hjärtslag dröjer i huset

Mina steg är avvaktande
Med huvudet och själen lätt på sned smyger jag runt hörnen
Fångar jag tidsljuset, tidsmönstren och de glömda människornas spår

Min själ och mitt hjärta finns i träets ådring, i den sträva ytan
i skuggan bakom motivet, i detaljen som ingen ser
spåret som någon gjort och sedan glömt
i den påtagliga tomheten

Jag smyger fram och fångar
den aviga vinkeln
ett som ser ut som ett annat
spegelbilder - drömspeglar - mellanrum

I formen och färgen
och i det av handen rörda


Vilda Vindar

Molnen jagar vilda idag.
Från öster till väster i tumlande oordning.

Trygg och varm hukar jag i bilen under en dramatisk molnbank. Från parkeringsplats till parkeringsplats hinner jag precis lyssna på It's a kind of Magic på en volym som får bilfiltarna att fara ihop i baksätet och formera försvar.

Jag funderar på att låta montera in en basbumpa i bakluckan som kommer att få bilfiltarna att för alltid att lämna sin boplats.

Jag älskar dramatiskt väder...